Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då bönföll han, besvor henne, marterad av
begär efter henne, vansinnig av åtrå att äga henne
helt, i kärleksnätternas fullkomliga uppgivelse.
Hon svarade envist:
— Nej, jag kan inte.
Men han bestormade henne alltjämt med böner,
hetsade upp sig än mer. Han lovade att gifta
sig med henne. Men hon sade bara:
— Nej.
Och hon lämnade honom.
På åtta dagar såg han icke till henne. Han
lyckades aldrig möta henne, och då han icke
visste hennes adress, trodde han att han förlorat
henne för alltid.
Den nionde dagen, på kvällen, ringde det på
hans dörr. Han gick för att öppna. Det var
hon. Hon kastade sig i hans armar och gjorde
nu ej längre något motstånd.
I tre månader var hon hans älskarinna. Just
då han började tröttna på henne, talade hon om
för honom, att hon skulle få ett barn. Då hade
han blott en enda tanke: brytning till varje pris.
Som det inte ville lyckas för honom att arrangera
en sådan — han visste inte vad han skulle säga
eller hur han skulle bära sig åt, förvirrad som han
var och orolig för det där barnet, som blev större
och större — fattade han ett förtvivlat beslut.
Han flyttade en natt från sin bostad och försvann.
Slaget drabbade henne så hårt, att hon icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
