Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade sett var hon bodde, och han hörde
sig för. Han fick veta att en granne, en hederlig
och allvarlig man, känt sig rörd av hennes
nödställda belägenhet och gift sig med henne.
Mannen, som visste av hennes felsteg och urskuldade
det, hade till och med erkänt barnet, François
Tessiers barn, som sitt.
Han vände tillbaka till Parc Monceau var
söndag. Var söndag återsåg han henne, och var
gång greps han av en vanvettig, oemotståndlig
lust att taga sin son i sina armar, överhölja honom
med kyssar, bära bort honom med sig, stjäla
honom.
Den gamla ungkarlen utan huld och skygd
led grymt i sin fattiga ensamhet, led grymma
kval i denna faderskärlek, som var en blandning
av samvetsagg, avund, svartsjuka och detta
behov att älska sin avkomma, som naturen
nedlagt hos alla levande varelser.
Han beslöt till slut att göra ett förtvivlat
försök. En dag, just som hon kom in i parken,
gick han fram till henne, ställde sig framför henne
mitt på gången och sade, likblek och med
skälvande läppar:
— Känner du inte igen mig?
Hon lyfte ögonen, såg på honom, gav till ett
rop av förfäran, av fasa, tog sina båda barn vid
handen och flydde, dragande dem efter sig.
Han gick hem för att gråta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
