Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
underbara serviser, om halvhögt uttalade
artigheter, som åhördes med ett sfinxleende, allt under
det man åt forellens skära, läckra kött eller en
delikat bröstbit av en gödd unghöna.
Hon hade inga toaletter, inga smycken,
ingenting. Och det var just sådant hon älskade, för
sådant hon kände sig skapad. Hon skulle så gärna
velat behaga, vara föremål för avund, vara
förförisk och efterträdd.
Hon hade en rik väninna, en kamrat från
klosterpensionen, men hon ville aldrig gå och hälsa
på henne, ty hon kände det så svårt sedan att
komma hem till det vanliga. Och hon kunde
sitta och gråta dagen i ända, gråta av sorg och
besvikelse, av hopplöshet och förtvivlan.
Så, en kväll, kom hennes man hem med
strålande uppsyn och med ett stort kuvert i handen.
— Här skall du få se, sade han, det är
någonting för dig.
Hon slet hastigt upp kuvertet och drog ut ett
tryckt kort, på vilket lästes:
»Undervisningsministern och fru Georges
Ram-ponneau hava äran inbjuda Herr och Fru Loisel
till soaré i ministerhotellet måndagen den 18
januari».
Hon blev inte alls glad, som hennes man
hoppats. Hon kastade förargad bjudningskortet
på bordet och mumlade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
