Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
hon tilltala henne? Ja visst! Och nu då hon hade
betalat skulden, skulle hon säga henne allt.
Varför skulle hon inte det?
Hon gick fram till henne.
— God dag, Jeanne.
Fru Forestier kände inte igen henne och blev
rätt häpen över att bli på detta förtroliga sätt
tilltalad av denna simpla människa. Hon
stammade förvirrad:
— Jag vet inte . . . Det är väl något
misstag .. .
— Nej. Jag är Mathilde Loisel.
Hennes väninna gav till ett rop:
—■ Å! ... Min kära Mathilde, vad du är
förändrad!
— Ja, jag har haft det rätt så strävsamt, sedan
vi träffades sist, fattigt och eländigt . . . och det
har varit för din skull alltihop . . .
— För min skull . . . Hur så?
— Du minns kanske det där
diamanthalsbandet du lånade mig, när jag skulle på bal i
ministerhotellet ?
— Jaa. Vad var det med det då?
— Jo, ser du, jag tappade det.
— Tappade? Men du lämnade ju igen det?
— Jag lämnade igen till dig ett annat likadant.
Och nu ha vi hållit på i tio år med att betala det.
Du förstår att det inte var någon lätt sak för oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
