Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Italien, där varje palats är fullt av mästerverk
och självt är ett mästerverk, där marmorn, träet,
bronsen, järnet, där både metallerna och stenarna
vittna om människans snille, där de allra minsta
gamla föremål, som finnas i de gamla husen,
förråda denna gudomliga omsorg om det sköna,
är för oss alla det heliga fosterland som vi älska,
emedan det för oss visar och bevisar den skapande
intelligensens strävan, storhet, makt och seger.
Men det vilda Korsika, som dock ligger så nära,
har förblivit sådant det var under sin första tid.
Människan lever där i sitt primitiva hus, likgiltig
för allt som icke rör själva hennes tillvaro eller
hennes släkttvister. Och hon har de okultiverade
rasernas fel och företräden, hon är häftig, batfull,
blodtörstig av naturen, men också gästfri,
frikostig, tillgiven, naiv, öppnar sin dörr för den
förbigående och skänker sin trofasta vänskap för
minsta bevis på sympati.
I en månads tid hade jag irrat omkring på denna
härliga ö med en förnimmelse av att vara vid
världens ända. Inga värdhus, inga krogar, inga
vägar. På mulåsnestigar tar man sig upp till
de små byar, som ligga fastklamrade på
sluttningarna. Bergen resa sig över slingrande
avgrunder, ur vilka forsens ständiga, dova och djupa
röst höres i aftonens stillhet. Man bultar på
husportarna och begär tak över huvudet och
litet mat, så att man reder sig till dagen därpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
