Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammelfar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
en liten gul hund, som var bunden nedanför
ett kolossalt päronträd, bredvid en tunna, som
han hade till koja, att vifta på svansen och sedan
gläfsa till tecken av glädje. Mannen ropade:
— Tyst, Finot!
Hunden tystnade.
En bondkvinna kom ut i dörren. Hennes
breda, platta, kantiga kropp avtecknade sig under
en åtsittande yllekofta. En väl kort, grå kjol
räckte ned på halva benen, som voro gömda i
blå strumpor, och även hon hade halmfyllda
träskor. En vit mössa, som blivit gul, täckte
några efter huvudet smetande hårtestar, och
hennes bruna, magra, fula, tandlösa ansikte hade detta
kärva och grova uttryck, som bondfolks ansikten
ofta ha.
Mannen frågade:
•— Hur ä de me’n nu?
Kvinnan svarade:
■—• Kyrkherren säjer att de lider, å att han int’
kan leva över natta.
De gingo båda in.
Genom köket kommo de in i det låga, mörka
rummet, sparsamt upplyst av ett litet fönster,
framför vilket hängde en trasig kattunsgardin.
De stora, av tiden mörknade, svarta och nedrökta
takbjälkarna gingo tvärs över hela rummet och
uppburo det tunna vindsgolvet, på vilket skaror
av råttor sprungo dag och natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
