Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammelfar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Alla tystnade. Kvinnorna stego upp för att
gå in och se på honom.
Han var verkligen död. Han hade slutat rossla.
Männen sågo på varandra, slogo ned ögonen och
kände sig illa till mods. De hade ännu inte slutat
att tugga på sina äppelmunkar. Han hade inte
valt det rätta ögonblicket, gubbstuten.
Makarna Chicot gräto nu inte längre. Det var
slut, och de voro lugna. De sade om och om igen:
— Vi visste väl att det int’ kunde dröja så
länge. Hade han bara kunnat besluta sej i natt,
så hade vi int’ havi’ allt det här bråket.
Nåja, nu var det slut i alla fall. Man fick
begrava honom på måndag, det kunde ju inte
hjälpas, och då fick det lov att bli äppelmunkar
igen.
Gästerna gingo sin väg under samtal om vad
som hänt, rätt belåtna i alla fall att ha fått vara
med och att ha fått litet att äta.
Och när mannen och hustrun blivit ensamma
och stodo ansikte mot ansikte, sade Phémie med
djupt bekymrad uppsyn:
— Det blir att grädda fyra dussin munkar till.
Om han bara hade kunnat besluta sej i natt!
Men mannen svarade, mera resignerad:
— Ja, de ä’ väl att sånt int’ händer alla
dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
