Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
droskan, i skenet från varje gatlykta, när han
åkte hem: »Georges Lamil, 51, rue Moncey». Det
var allt vad där stod.
Han mönstrade dessa sammanställda bokstäver,
som tycktes honom mystiska och fulla av gåtor:
Georges Lamil? Vem var denne man? Vad
gjorde han? Varför hade han tittat på den där
damen på det sättet? Var det inte upprörande
att en främling, en alldeles okänd människa,
skulle plötsligt träda upp som en fridstörare i
ens liv, för att det behagat honom att titta
oförskämt på en dam? Och vicomten sade ännu en
gång högt för sig själv:
— Ett sådant kräk!
Sedan stod han en stund orörlig, försjunken i
tankar och hela tiden stirrande på kortet. Vrede
vaknade inom honom mot denna papperslapp,
en hatfylld vrede, blandad med en underlig känsla
av obehag. Det var en för dum historia, det där!
Han tog en pennkniv och stack udden mitt i det
tryckta namnet, som om han stött en dolk i en
människa.
Han måste alltså duellera! Skulle han välja
värja eller pistol? Ty han ansåg sig ju som den
förfördelade. Tog han värja, så riskerade han
mindre, men med pistol var det utsikt, att han
kunde få sin motståndare att draga sig tillbaka.
Det är mycket sällsynt att en duell på värja får
dödlig utgång, ty en ömsesidig försiktighet hindrar
6—26462. Maupassant: Noveller. — Rose.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
