Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vendetta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
klädesjacka, som var genomborrad och
sönderriven på bröstet. Han tycktes sova, men han var
blodig överallt, på skjortan som slitits upp för
att ägna honom den första vården, på västen,
på byxorna, i ansiktet och på händerna.
Blodlevrar hade fastnat i skägget och håret.
Den gamla modern började tala till honom.
När hunden hörde denna röst, tystnade han.
— Ja, ja, du skall få hämnd, min gosse, mitt
stackars barn. Sov, sov, du skall få hämnd,
hör du det? Det är din mor som lovar det, och
hon håller alltid ord, din mor, det vet du nog.
Och långsamt lutade hon sig fram mot honom
och tryckte sina kalla läppar mot de döda
läpparna.
Då började Vivace åter kvida och upphäva
en långt utdragen, entonig, hjärtslitande och
hemsk klagan.
Och båda två, kvinnan och hunden, höllo vakt
över den döde ända till morgonen.
Antonio Saverini blev begravd följande dag,
och snart talades det ej mer om honom i Bonifacio.
Han hade inte efterlämnat vare sig bröder eller
närmare släktingar. Det fanns ingen man, som
kunde fullfölja vendettan. Hans gamla mor var
den enda som tänkte därpå.
På andra sidan sundet såg hon från morgon till
kväll en vit punkt på kusten. Det är en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
