Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bekännelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
i sin mässkjorta. När den döende fick se honom,
satte hon sig plötsligt upp i sängen, öppnade
läpparna, stammade ett par tre ord och började
krafsa på lakanet med naglarna, som om hon
velat göra hål i det.
Abbé Simon gick fram till henne, tog hennes
hand, kysste henne på pannan och sade milt:
— Gud förlåter er, mitt barn. Fatta mod och
tala, ty stunden är kommen.
Marguerite skakade i hela kroppen, så att
själva sängen darrade av hennes nervösa rörelser.
Hon stammade:
— Sätt dig, stora syster, och hör på mig.
Prästen böjde sig ned till Susanne, som ännu
låg hopsjunken vid sängfoten, lyfte upp henne,
satte henne i en stol och sade, i det han fattade de
båda systrarnas händer:
— Min herre och min Gud, sänd dem kraft av
höjden, förbarma dig över dem!
Och Marguerite började tala. Orden kommo
ur hennes strupe ett och ett, hesa, spasmodiska,
kraftlösa.
— Förlåt mig, stora syster, förlåt mig! Å,
om du visste, vad jag bävat för detta ögonblick
i hela mitt liv!
Susanne stammade under tårar:
— Vad skall jag förlåta dig, lilla syster? Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
