Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Walter Schnaffs’ äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Ingen enda människa syntes till. Åt vänster,
längst uppe i en allé, såg han ett stort slott med
torn.
Han väntade ända till kvällen och led svåra
kval. Han såg intet annat än fåglarnas flykt,
hörde intet annat än sin mages dova knorrande.
Och natten sänkte sig ännu en gång över
honom.
Han sträckte ut sig nere i sitt gömställe och föll
i en feberaktig slummer, störd av hemska
mardrömmar. Det var en uthungrad människas
slummer.
Morgonrodnaden lyste än en gång över hans
hjässa, och han började på nytt att speja. Men
trakten var öde och tom liksom dagen förut,
och Walter Schnaffs började nu gripas av en ny
skräck: Han var rädd att han skulle få svälta
ihjäl. Han såg sig själv liggande på rygg nere
i sitt dike med slutna ögon. Så kommo djur,
alla sorters små djur, framkrypande till hans lik
och började äta på det, angrepo det överallt
på samma gång, kröpo in under hans kläder för
att bita i hans kalla skinn. Och en stor korp
hackade ut hans ögon med sin vassa näbb.
Då blev han som tokig, fick för sig att han skulle
svimma av svaghet och aldrig komma upp ur
sitt gömställe. Han gjorde sig redan färdig
att skynda iväg till byn, besluten att våga allt,
trotsa allt, men just i detsamma fick han se tre
10—26462. Maupassant: Noveller. — Rose.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
