- Project Runeberg -  Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige / Senare bandet: L-Ö /
752

(1882-1883) [MARC] Author: Carl Martin Rosenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Sverige ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.752

ifrån räknadt visa sig Torne-, Kalix-,
Lule-, Pite-, Skellefte-, Ume-,
Ångerman-, Indals-, Ljunga-, Ljusne- och
Dal-elfvarne med mynning i Bottniska
viken, de flesta genomflytande större
sjöar, såsom de mera kända Storsjön
(Indalselfven) och Siljan (Dalelfven);
Norrström med Hjelmarens och
Mälarens vatten, Motalaström med Vetterns,
Emmån, och Mörrumsån med ö.
Smålands sjöars, alla dessa till Östersjön;
Rönneån, Lagan, Nissan, Åtran, Viskan
och slutligen Götaelf med s.v. Sveriges,
den sistnämda med Klarelfvens och
•den största sjöns, Venerns, alla till
Kattegatt. I Östersjön ligga de stora
svenska öarne Gotland och Öland, och
kusterna skyddas af vidsträckta
skärgårdar^ i synnerhet Upland,
Södermanland, Östergötland och n. Småland på
ö. sidan och Bohuslän på v. sidan. Den
skandinaviska halföns klimat är, tack
vare (efter hvad man antager)
golf-strömmen, vida mildare än vissa andra
lika nordligt belägna lands, så att korn och
råg mogna i de nordligaste trakterna.
Med hänsyn till vextligheten delar man
landet i tre regioner: bokens och
afven-bokens, med den största mångfalden i
spanmål och frukt (hvete, bohvete,
raps) i sydligaste Sverige och uppåt
kusterna till Vestervik och Uddevalla;
ekens i mellersta Sverige till
Dalelfven, med de vanliga sädesslagen och
fruktträden; alträdets, barrträdens och
björkens, med (af spanmål)
hufvudsakligen korn och nästan utan fruktträd,
i Norrland ända upp till fjällen.
Sveriges grund består i allmänhet af gneiss
och granit, här och der äfven trapp.
Fjällen i n. Sverige äro deremot
vanligen qvartsiter och kristallinisk
skiffer. Lagrade geologiska bildningar äro
jemförelsevis fåtaligt representerade.
Silurisk sandsten och kalk bilda Öland
och Gotland samt förekomma på
spridda ställen i Skåne, Vestergötland,
Nerike, Dalarne, Jemtland-Lappland och
tillgodogöras i ekonomiskt afseende
flerestädes, liksom triastidens stenkol och
leror i Skåne. Af qvartära bildningar
upptager krosstensgrus vidsträckta
områden, hvilket der det i dalarne
blandats med ler- och kalkjord bildar en
bördig åkerjord. Bland yngsta bildningar
äro torfmossarne af stort värde.

Större slätter träffas egentligen blott
i Skåne, Vestergötland, Dalsland, Öster-

götland, Mälaredalen med Nerike,
Upland samt vid öfre delen af Bottniska
viken, men i de flesta landskapen är
emellertid åkerbruk med
boskapsskötsel befolkningens hufvudnäring. I
mellersta landet förekommer en
jernmalms-trakt, der bergsbruk är dels
hufvudnäring, dels af vigt jemte de andra.
Som ett bälte sträcker sig detta
område från n.o. till s.v. genom
Gestrikland, s.ö. Dalarne, n.v. Vestmanland,
n.v. Nerike och ö. Vermland.
Värdefulla jernmalmfält finnas dessutom i
n. Upland (kring Dannemora), på
enstaka ställen i Södermanland och n.
Östergötland samt i n. Småland
(Taberg). Vidare äro att nämna
zinkgruf-vor i t Nerike, koppargrufvor i Dalarne
och Östergötland. Nordligaste Sverige
har oerhörda jermalmstillgångar i
Gellivare. Skogen, som än i dag kläder
vidsträckta områden äfven i mellersta
och s. delarne af landet, är
mångenstädes den vigtigaste näringen,
företrädesvis i Norrland och n. Dalarne,
och i sydligare bygder lemnar den
materiel till hemslöjd såsom en vigtig
näring. Hemslöjden kan i det hela
anses som betydlig, synnerligast i
Dalarne, Småland (trä och jern),
Vestergötland (väfnader), Halland och Norrland.
Storslöjden har sina säten i städerna,
särskildt Stockholm, Göteborg,
Norrköping, Jönköping, Borås och Malmö, med
de dem närmaste socknarne, men större
industriella anläggningar träffas på de
flesta håll på landsbygden, såsom
naturligtvis jern- och sågverk eller de
alt färre bränvinsbrännerierna.
Handeln och sjöfarten (handelsflottan 1881:
2,997 fartyg med 487,031 tons
drägtig-het) samt fisket ha genom de senare
årtiondenas väsentligt förbättrade
samfärdsmedel och landets allmänna
tillväxt gått starkt framåt. De jernvägar,
som tillhöra staten, äro V. stambanan
Stockholm—Göteborg 43 mil, S.
stambanan Falköping—Malmö 35,6 mil, N.v.
stambanan Laxå—Norska gränsen 19,8
mil, Ö. stambanan
Katrineholm—Nässjö 20,1 mil, N. stambanan Stockholm
— Östersund — riksgränsen 70,6 mil,
hvartill komma linierna Hallsberg—
Mjölby, Hallsberg—Örebro, Sköfde—
Karlsborg och Bräcke—Torpshammar.
Hela längden utgör vid utgången af
1882: 208,8 mil. De enskilda banornas
längd är 381,6 mil.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:26:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rosenberg/2/0756.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free