Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Detta ord — denna bild — lever ännu: vid varje
nattvardsmässa och varje gång vi under fastlagstid sjunga
Litanian, höjes sången: ’ ’O Guds Lamm, som borttager
världens synder!" Denna den religiösa diktkonstens
högsta skapelse har alltså redan nått en livslängd av 21/2
årtusen.
Men ordet är icke "modernt". Väl äro inte nu de
så många, som vilja helt ha bort kristendomen. Det
kräves icke mycken eftertanke för att inse, att tanken om
"mänsklighetens avkristnande" är en utopi, ja, att om
denna tanke skulle kunna förverkligas, detta vore
mänsklighetens olycka. Något av kristendomen vill man
åtminstone ha kvar.
När för några år sedan en radikal
ecklesiastikminister nedpressade antalet kristendomstimmar i
folkskolorna under varje rimligt minimum, ville han dock ha
kvar Bergspredikan såsom grundval för en
undervisning i morallära, vartill han torde ha velat förvandla
den gamla kristendomsundervisningen.
Vid vårt uppsvenska universitet finnes en teologisk
riktning, som vill inskränka kristendomen till "Jesu
enkla lära", men ha bort varje lära om Kristus. Och
de äro oräkneliga i vårt land, som i sin innersta tanke
ställa sig på en liknande ståndpunkt.
Man vill ha bort allt i kristendomen, som har prägel
av något övergripande, något mysteriöst. Intet annat
finner nåd för den moderna anden än det, som går in
under de hävdvunna tankebanorna och som suttit på
skolbänken i evolutionismens bottenskola.
Men med en fasthet och oböjlighet, som lika litet låter
sig rubbas av detta vindkast på otrons hav som av så
otaliga föregående, fasthåller kristenheten vid sin tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
