- Project Runeberg -  Rösten av en som ropar i öknen /
69

(1928) [MARC] Author: Bengt Oxenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

själv skulle vara så svindlande hög. Det är ett enda
litet ord i texten, som i sig innehåller hela förklaringen,
och det är ordet "kors" — hans eget offeraltare.

Försakelsen, efterföljelsens offer, mistandet av det
egna livet — det är icke något, som kommer till såsom
en offergärd, som man väl må kunna giva därför att det
kristendomen bjuder — det Kristus är — är så
svindlande stort och skönt. Nej, det är just det stora, det är
vad som här bjudes — och detta både för Kristus själv
och för hans efterföljare.

Är detta sant? Är kristendomen lidande och endast
lidande och åter lidande? Förvisso ingalunda.
Under vissa omständigheter är lidande ofrånkomligt, sådan
världen och vi själva nu äro, men i sig själv är
kristendomen raka motsatsen — om du förstått saken rätt. Det
är just att försaka sig själv, att "mista det egna livet",
det är just detta som fyller själen med en så outsäglig
fröjd. Detta är nämligen — kärleken, den kärlek, för
vilken det är en så ivrigt åtrådd glädje att få utgiva sig
själv för den älskade, att detta utgivande icke längre
kännes som ett offer, utan som en outsäglig lycka.

Vem skall jag då älska — Gud, Jesus, mina
medmänniskor, det goda? Onödig fråga! Vad det gäller är, att
kärlekens ande kommer in i ditt hjärta, tinar upp dess
förfrusenhet, spränger själviskhetens förträngning och
fjättrar, öppnar hjärtat för kärlekens, för offrandets,
för självutgivelsens, för den sanna glädjens solljus. Sker
detta, då får du aldrig nog föremål att älska. Då har
tillvaron för dig öppnat sina sanna glädjekällor. Då har
du vunnit livet — genom att mista det.

Sedan åldriga tider har tillvaron — människolivet
och allt liv — ansetts och anses alltfort oåterkalleligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:32:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosterop/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free