- Project Runeberg -  Rösten av en som ropar i öknen /
73

(1928) [MARC] Author: Bengt Oxenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73

dring i den första svaga morgongryningen till den grav,
där de kort förut sett Jesu livlösa kropp nedläggas. Det
är som såge vi nästan för oss denna deras nattliga
vandring genom Jerusalems ännu tysta gator, där endast
en och annan väktare mötte dem.

De hade ju levat en tid långt med denne Mästare.
Säga vi, att de härunder lärt sig älska honom, säga vi
för litet. Han hade blivit deras allt. Inte hade de
förmått genomtränga, vad det var hos honom, som så grep
och fängslade deras hela själ, deras innersta varelse.
Men evangelierna äro, kunna vi säga, i sin helhet ett
vittnesbörd om detta alldeles överväldigande intryck
Jesus gjort på sin närmaste omgivning. Det var ju icke
blott mänskliga band, som bundo dem vid honom. Han
hade på ett för dem själva outransakligt sätt på en gång
väckt deras andes törst och stillat den, han hade givit
dem ’ ’eviga livets ord’’ och för dem uppenbarat Gud,
deras himmelske Fader. Den kärlek, som drog dem till honom
såsom människa och lärare, var ständigt blandad med en
till bävan gränsande vördnad inför det väldiga i hela
hans varelse, som icke längre föll inom det enbart
mänskligas mått, ja, med tillbedjan inför den Helige. Yi hava
härom i Mark. 10:32, den talande skildringen av hans
vandring upp till Jerusalem, där det heter, att "Jesus
gick före lärjungarna, ocli de gingo där bävande, och
att de som följde med dem" — däribland kanske
de båda Mariorna ur vår text — "voro uppfyllda av
fruktan." Vem var han, denne man, som vandrade där
framför dem? Rätt och slätt människa kunde han ju
icke vara. Nu isynnerhet, på denna vandring, kunde de
icke fatta, varför lian gick så med öppna ögon mot ett
lidande och en död, som han kunnat bespara sig. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:32:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosterop/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free