Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
och de begära ständigt mera av den, de vilja ständigt
tränga djupare in i dess innersta väsen, bliva
undervisade om flere bud, som de ännu icke gjorts
uppmärksamma på: "Aldrig skall jag förgäta dina befallningar,
ty genom dem liar du behållit mig vid liv."
Vad var det, vad är det, som så fyller dem med denna
underbara "lust", så snart de känna denna lag åter
göra sig påmint i deras inre — kanske av dem kräva
ny underkastelse, kanske hårdare offer av något ’
’mänskligt" hos dem? Var det verkligen medvetandet, att
detta, som nu med förnyad styrka "lagts på deras hjärta,
är deras egen sällhet"? Det vore ju en ganska
underlig form av "sällhet". Nej, det är fastmera detta: det
är Gud, hans vilja, hans närhet, de i detta ögonblick
djupare, tydligare erfara. Det är hans hand, som då
griper dem, de känna igen fadersgreppet; han sysselsätter
sig ännu med dem, han fostrar dem, kanske tuktar och
agar dem, men på det sättet få de klart förnimma, att
de ännu äro hans barn. I hans bud ligger "frälsning".
Yäl är det också gott att mot hans fadersbarm få luta
sitt huvud, när man är trött av dagens möda och kvalm,
visst måste man få hans förlåtelse för vad man felat,
rening för all sin synd och olydnad; men,
men–aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem
har du behållit och behåller alltfort ditt barn vid liv.
Jag vet, att ditt bud är evigt liv.
Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
