Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Men solen når dit. Och hur många på det torra vuxna
blommor kunna i skönhet, glans och storlek mäta sig
med näckrosens vita kalk?
Och att vår kristendom — i de s. k. kristnas hjärtan
— är solfattig: behöves det väl långrandiga bevis
härför? Det räcker med att se ut över kristendomens läge
i människovärlden. Varför är kristendomen i våra
dagar så vanmäktig, varför förmår den så litet gripa
människorna i vår tid? Jo, ty de möta så litet — nära nog
intet — av sol och glädje i de kristnas väsen. Vad längta
väl vår tids människor mera efter än efter glädje, sol,
liv? Nu söka de falska ljuskällor, irrbloss, hastigt
slocknande lusteldar. Och förvisso vill det mycket till att
vända människor bort från sådant. Till den äkta
glädjen, till det sanna livet, till den sol, som aldrig går ner,
når man ej fram utan mod och vilja att tränga fram
även genom livets dunkla djup. Men var skola
människorna få detta mod och denna vilja ifrån, om icke de
kristnas hela väsen och liv äro sådana, att de omedelbart
känna: här — d. v. s. hos Jesus — här finnes sol, här
finnes ljus, här finnes liv, här finnes glädje att hämta.
Viktigare än alla andra invändningar är frågan: Hur
skall ljuset, glädjen, livet vinnas?
Ja, här är det rätt: det får icke bli något konstlat och
onaturligt, icke något självtaget. Helt enkelt: det är
solen själv, som skall nå plantan med sina strålar.
Och visst är, att Gud har olika vägar — och olika
långa vägar — med olika människor, ja, rätt sett, kanske
lika många vägar som det finnes människor. Häråt kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
