Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
ännu idag förekommande människotyper, som vi kunna
kalla:
De tackande och de tigande.
Vart. upplästa evangelium innehåller en kraftig
maning att tacka, lova och prisa. I mitt minne föres en
annan maning till detsamma, nämligen Luthers
förklaring till l:a huvudstycket, vari han anger Gud Faders
— skapelsens och försynens Guds — välgärningar så:
att han skapat mig och givit mig kropp och själ, ögon,
öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen och att
han ännu håller det vid makt, därtill försörjer mig
rikligen och dagligen med kläder och föda, hus och hem
samt beskärmar och bevarar mig för allt ont. Och så
slutar han denna sin utläggning med följande ord: För
vilket allt jag är pliktig att tacka och lova, lyda och
tjäna honom. Det är visserligen sant.
För Luther var detta "visserligen sant". Och äro vi
verkligen kristna människor, såsom Luther var det, så
fylla oss skapelsens och försynens välgärningar med
tack och lov. Detta synes i så fall oss naturligt, och
enkelt.
Men är det verkligen något enkelt och självklart, att
det är av Gud, en personlig Gud, vår himmelske Fader,
vi mottaga alla dessa välgärningar, som i så rikt mått
strömma oss till mötes, icke blott i den yttre naturen,
utan ock i "förnuft och alla sinnen", alla dessa rika
möjligheter i livet, som komma oss till del rätt och slätt
såsom människor? Är detta något för vår tanke
självklart?
Ack! Fördjupa vi oss häri enbart, med vår tanke,
komma vi lätt — eller kanske rättare: ofelbart — till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
