- Project Runeberg -  Rösten av en som ropar i öknen /
210

(1928) [MARC] Author: Bengt Oxenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210

på solen, på stjärnorna, på fästet: så skall ock du se
på det eviga, på Gud, ocli framförallt på Guds egen
kärleks uppenbarelse i ende Sonen. Då hittar man rätta
väderstrecket, den rätta riktningen, då går vägen hemåt.

Alltså: lär dig i din salighetssak att se bort från dig
själv och se på Gud. Hav alltfort din tillförsikt till
honom, "som i dig har begynt sitt goda verk; han skall
ock fullborda det intill Jesu Kristi dag".

Och när du blivit funnen av herden och han bär dig
på sina axlar hem till hjorden, så känn i ditt hjärta en
återglans av hans glädje. För sin möda begär han den
lönen, att ditt liv skall bliva ett beständigt tack och lov
för den frälsning han berett dig.

Men varför har Jesus sagt detta i två olika — och
dock så lika — liknelser ? Eller rättare: säga dessa
liknelser exakt detsamma? Är det — såsom det i regel är
förhållandet med de upprepningar, som så ofta förekomma
i både gamla och nya testamentet — endast meningen
att härigenom förstärka intrycket, inpränta sanningen,
alldeles så som när man hos små barn skall inlära
sådant, som i grunden ligger över deras
fattningsförmåga? Ja, så kunna vi förvisso även här anse vara Jesu
huvudsakliga mening med denna "dubblering". Det låg
honom så om hjärtat att lios sina åhörare inpränta sin
förkunnelse om Guds oförskyllda nåd och kärlek till
"allt vad syndare hette", att när han sagt detta allt i
den första liknelsen, kände han sitt eget hjärtas oro
ännu ej stillad, utan han måste säga detsamma en gång
till. Ty vad var det som rörde sig i hans hjärta, 0111 icke
Guds kärlek?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:32:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosterop/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free