- Project Runeberg -  Rösten av en som ropar i öknen /
211

(1928) [MARC] Author: Bengt Oxenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

211

Men kanske är det icke alldeles obefogat att mellan
dessa båda, varandra så lika berättelser dock hitta
någon liten olikhet. Kanske har Jesu kärlek här varit så
stark, att det blivit två olika slag av syndare han här
förmått kalla till bättring.

Ty, icke sant: fåret och penningen, de äro dock icke
alldeles ett och detsamma. De förhålla sig olika, när de
kommit bort från sin ägare.

Penningen rullar in under en byrå eller en annan
möbel. Och där ligger den alldeles orörlig och stilla.
Dammet lägger sig allt tjockare över den; snart synes
den icke ens... ända tills ägarinnan kommer med sin
sopkvast och sitt ljus och hittar sin penning.

På samma sätt är det med många människor, när de
märka, att de kommit bort från Gud: de bliva alldeles
som livlösa, förstenade; de kunna ej bedja, de kunna
alls intet göra. Det är som vore de gripna av apati —
och deras böneförmåga har förbytts i afasi. Hela deras
viljekraft och handlingskraft har förlamats. Syndens,
världslighetens damm har lagt sig så tjockt över deras
inre varelse... att det fordras ett nytt ljus och ett
skarpt öga, kanske en riktigt duktig kvast för att åter
få fram det bortkomna människovärdet i dem, åter göra
dem till brukbart mynt, som ägaren kan sätta in i nya
företag och vinna andra pund med.

Andra från Gud bortkomna syndare äro mera lika
det förlorade fåret. När de bliva varse att de kommit
bort från Gud, när de börja få en aning om den
fruktansvärda olycka som drabbat dem, om den hemska fara
vari de sväva, börja de — som det bortkomna fåret —
springa än hit än dit. Än skola de liöra den prästen,
än den predikanten, än sluta de sig till det kyrkosam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:32:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosterop/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free