- Project Runeberg -  Rösten av en som ropar i öknen /
226

(1928) [MARC] Author: Bengt Oxenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

skall låta din själs öga följa den av lidande, av korset
böjda gestalten, när han går sin via dolorosa, sin
mar-terbana, och när han bestiger det kors han själv bar. Du
skall se hans törnekrönta huvud, ända tills det i döden
sjunker livlöst ned mot hans bröst.

Men inte är det bara du som skall se! Då bleve det
ju aldrig något möte av blickar. O, hans blick ser också
på dig. Det skall du snart få erfara. Hans nådesblick
har sett på dig, långt innan din blick började söka hans.
Till sist skola edra blickar så försjunka i varandra, att
hans kärlek skall börja tändas i ditt hjärta, ditt ansikte
börja återspegla hans härlighet.

Och så skall ditt liv småningom taga den vändningen
att — i stället för att där nu är så mörkt och kallt
och dystert — där skall komma som en återglans av
Jesu kärleks härlighet, som skall giva även ditt liv del
av det ljus och den värme, som glödde i Jesu hjärta.

Har du aldrig sett någon människa, med vilken det
gått så? Har du aldrig sett dessa älskande,
självför-glömmande, självutgivande människor, kvinnor eller
män, vilkas hela liv går upp i att tjäna, att älska andra.
Eller har du aldrig sett någon av dessa varelser, som
genom sjukdom, kanske genom plågor, blivit hindrade
att lekamligen tjäna andra, utan i stället måste taga
emot deras tjänst, men vilkas hjärtan blivit så fyllda
av kärlek till Gud, att de glömma sin egen
beklagansvärda belägenhet och endast prisa och tacka Herren.
Jag minnes från min barndom en gammal dam, som
bodde i ett litet rum vid Ersta. Hennes kropp var så
härjad av sjukdom, att hennes dagar och nätter voro
fyllda av plågor. Men alla, som besökte henne, längtade
bara tillbaka till den lilla kammaren för att höra och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:32:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosterop/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free