- Project Runeberg -  Rösten av en som ropar i öknen /
237

(1928) [MARC] Author: Bengt Oxenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237

gelsekanipeu vunna, ökade självkännedomen ocli
syndakännedomen skall driva den kristna människan. Ty var
skulle en kristen, som i ljuset från den levande
Frälsarens eldsblick dagligen blir allt bättre varse sitt eget,
så länge livet varar, outrotliga syndafördärv, var skulle
en sådan människa få krafter att härunder icke
misströsta, om icke i den lika dagliga förnimmelsen: jag
liar dock en fullkomlig Frälsare, han har tagit mig till
sitt frälsta barn, det är hans eldsnatur som för mig
blottar min vanart, och det är han, som tuktar och agar
mig, för att jag skall bli fri från min synd och få del
i hans helighet.

Vi kunna ock vända 0111 saken och säga: det är icke
blott helgelsen, som driver mig till fördjupat
inträngande i ocli mottagande av frälsningen, utan det är ock
den ständigt ånyo mottagna frälsningen, som driver mig
att "fullborda helgelsen i Guds räddhåga". Ty inte
kan jag medvetet vilja behålla något, som är en så
barmhärtig och nådefull Frälsare emot; det skulle ju i
längden skilja mig från honom och beröva mig den
frälsning, som utgör mitt hjärtas käraste skatt, den
hälso-flod, som skänkt 111ig det nya livet. Därför, ju mera jag
blir varse mitt syndafördärv, dess ivrigare beder jag:
giv mig förnyad bättring; när jag ser min
sömnaktig-het, dess ivrigare beder jag: gör mig vaken och styrk
det som ännu är kvar, det som har varit nära att dö.
När jag ser min ljumhet, beder jag: gör mig varm, gör
mig brinnande i anden. När jag minnes mina första
kärlekstider — tackar och lovar jag min trofaste
himmelske vän, som i mig verkar en ständigt förnyad
kärlekslängtan, som till livets slut skall flamma ständigt
starkare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:32:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosterop/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free