Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’247
ni nog gjort, men i kampen, Jesu kamp mot ondskans
välde, i den vill ni inte taga del.
Men hur allvarstunga än Jesu ord ljuda till alla, som
vilja kallas kristna, tyngst, mest förskräckande ljuda
de dock till oss präster och predikanter. Har jag någon
rätt att här idag tala till eder som jag gör? Sitter jag
inne med något av Jesu allvar, Jesu offervilja, som ger
mig rätt att vända hans ord mot eder? Ack, jag
vänder dem lika mycket — ännu mera — mot mig själv.
Har Gud i sin nåd räckt ut sin hand och dragit mig
upp ur syndadyn, då jag var alldeles på väg att gå
under i den, och har han sedan, i sin förunderliga nåd,
kallat mig till en tjänare i sin kyrka, så utgör detta för
mig en dubbel frestelse och ett dubbelt ansvar. Jag
känner, hur lätt det går att ensidigt fyllas av glädje och
jubel över en så underbar nåd ocli så glömma, att faran
— allt detta till trots eller kanske i all synnerhet just
nu —- alltjämt är för handen, att i förtid glömma
allvaret, syndanöden, den egna och världens.
Men Gudi tack! Ännu står han kvar, den
oförliknelige Mästaren, som aldrig upphörde att kämpa, utan
gick offrets väg och handlade, där vi andra endast tala.
Ännu lyfter han varnande sin hand; ännu ljuder från
hans läppar hans odödliga, aldrig tystnande:
"Kämpen!" Upphören aldrig att kämpa! Viljen I ej det, så
kännes jag ej vid eder, "vet icke varifrån I ären. Gån
bort ifrån mig, I ogärningsmän!"
Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
