- Project Runeberg -  Rösten av en som ropar i öknen /
268

(1928) [MARC] Author: Bengt Oxenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’268

härmed? Om man finge tolka herdens "käpp och stav"
såsom ett försvarsmedel mot ulven, vore ju meningen
enkel. Men en herdestav är ett ldent försvarsmedel mot
rovdjur. Den är mera avsedd att mana på fåren, när
de äro lata eller vilja vika av på avvägar. Sådant
vållar väl snarast smärta? Javäl. När Gud skickar sin
tuktan för sina barns försumlighet eller deras avvikande
på vägar, som äro honom emot, förstår ban nog att
använda medel, vilkas smärta man ej undkommer. Men
det dröjer dock ej länge, förrän denna smärta viker
fölen helt motsatt känsla: inom kort märker själen, att
det var Gud som sände denna tuktan, och då erfar
själen "tröst", ja, glädje. Själen känner igen
fadershanden och fylles av fröjd: o, ban har ej glömt bort sitt
olydiga barn, han är ännu den samme trofaste herde
han alltid varit, hellre tuktan av hans käpp och stav än
att gå vilse från honom.

Ja, vad kan förliknas vid att få vara ett får hos denne
herde, ett barn av denne Fader? Ingen fara att komma
bort från honom är större än den att vilja bliva "stor",
att tilltro sig något på egen hand, att bliva självsäker.
Då är man också borta från honom. Då kan det behövas
skarpa tuktomedel, innan människan åter vaknar till
insikt om sin hjälplöshet, sin oförmåga att reda sig själv,
ocli innan hjärtat åter blir böjt att vilja vandra Guds
vägar, de ringa vägarna, och finna sin enda lycka och
salighet i beroendet av honom, i att taga allt ur hans
hand. Men får Gud bara böja hjärtat härtill, då
kommer friden, tryggheten åter: då "bereder Herren ett
bord för själen i dess ovänners åsyn, då smörjer han
dess huvud med olja och låter dess bägare flöda över."
Denna "överflödande" frid och glädje får endast den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:32:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosterop/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free