Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’297
vårt lilla klot och kanske åtskilliga andra klot i den
oändliga världsrymden, skulle, icke blott som urkälla
och yttersta grund, utan ock som ständig styresman,
ledare och försyn stå–en personlig Gud, som vi ha
rätt kalla med det förtroliga namnet Fader, och som
vi kunna nå med de böner vi höja i vår ensliga
kammare 1
Nej, vi måste tvärtom säga: innehållet i vår kristna
gudstro är något rent paradoxalt, något som, rätt
fattat,, sätter allt förnuft på huvudet.
Det har ock visat sig, att bland tankens stormän inom
naturforskarnas och filosofernas led många, kanske de
flesta, och i varje fall de, som gå uteslutande
tänkandets väg, stanna vid förnekandet av den kristna
gudstron.
Det var så enkelt för den gamla tidens människor med
deras enkla världsbild: Jorden var en rund skiva — av
ännu någotsånär måttliga proportioner; över den välvde
sig himmelen som en kupa, ovanom vilken Gud tronade
i sin "himmel", blickande ned på människors barn och
styrande deras öde med hjälp av sina änglar, som
framförde hans budskap och "utförde hans befallningar, så
snart de hörde ljudet av hans röst". Icke heller
naturens krafter voro rent opersonliga: skogen liade sin
dryad, källan sin nymf, vindarna sin Eolus, elden sin
Yulcanus o. s. v. Allt, var på något sätt besjälat.
Hur olika för oss: Vi ha med hjälp av vår
vetenskap, dess instrument oeh logik s. a. s. nått — eller
åtminstone närmat oss — den fysiska oändligheten både
i det oändligt stora och det oändligt lilla; men i ingen
skapelsens vrå ha vi med vår tanke funnit den Gud vi
med vår tro ocli vårt hjärta söka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
