- Project Runeberg -  Rösten av en som ropar i öknen /
308

(1928) [MARC] Author: Bengt Oxenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’308

rumsligen närvarande, i deras omedelbara närhet. Jag har
hört en vän skildra sådana gudsförnimmelser, som
kommit henne till del, och jag bär från dessa skildringar
intrycket av något mycket verkligt, på samma gång som
något mycket djupt oeh äkta religiöst upplevat, det må
nu synas mig än så dunkelt och vara något för mig så
oåtkomligt som helst. Jag lämnar det här åsido, då det
i varje fall icke är något, som står något större antal
människor till buds. Och härutöver — kan det väl vara
de allra djupaste och de mig personligen närmast
angående sidorna av "Guds verklighet", som på detta sätt
nå dessa människors förnimmande?

Vi hava här icke att sysselsätta oss med annat än det,
som står oss alla såsom normala människor till buds.
Och då måste vi var för sig fråga oss: hur kan jag höra
Guds röst?

Här äro nu åtskilliga barn och mycket unga
närvarande. Och äro vi icke längre barn eller unga, så ha
vi dock alla varit det. Säg, min vän, minnes du icke
någon gång — många gånger — i din barndom, då din
far eller mor tillsagt dig: "Det eller det får du icke
göra." När du sedan i alla fall gjort det — hur kände
du dig då till mods? Ja, du försökte länge nog —
kanske hela den dagen — att "morska dig": du nekade
kanske, att du gjort det; eller du sade, att du icke
uppfattat förbudet, eller att det var en kamrat som
övertalat dig. Minnes du hur det då såg ut i ditt inre? O,
där var så mörkt, så styggt oeh så fult. Men längre än
tills kvällsbönen skulle läsas, stod du nog inte ut. Då
kastade du dig i mors armar och snyftade: "Jag visste,
att jag inte fick, och jag gjorde det ändå; sedan har
jag ljugit. Mor, kära mor, förlåt mig." Och se, då var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:32:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosterop/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free