- Project Runeberg -  Rösten av en som ropar i öknen /
382

(1928) [MARC] Author: Bengt Oxenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’382

Gud, att även han är av evighetsnatur. Det är under
samlivet, bönelivet, med denne Gud evighetsvarelsen i
vårt inre växer och utvecklas.

Framförallt är det Kristus-upplevelsen, där den är
ursprunglig, full och rik, som i vårt inre alstrar
oför-gänglighetsvisslieten. Denna är, kan man säga, ett med
frälsningsvissheten. Båda härflyta av att vara gripen
av den levande Jesus Kristus själv, av att i honom,
såsom på en gång en historisk verklighet, sådan han är
tecknad i evangelium, och såsom en inre, levande kraft
i själen, hava mött en verklighet av helt annan natur
än den yttre verklighet, i vilken vi här äro nödsakade
att röra oss. När Gud låter oss genomströmmas av den
omedelbara förvissningen om nåd och barnaskap genom
sin Son Jesus Kristus, känna vi lika omedelbart, att detta
är det eviga livet, detta är något, som ej kommer att dö
i döden.

Det är i själva verket ur denna gripenhet av Kristus
såsom en livsverklighet av oförliknelig art, som
apostlar-nes och alltså bibelns egen oförgänglighetsvisshet
springer fram. Härur hämtar Paulus jubelklangen i t, ex.
sådana ord som: "Leva vi, så leva vi för Herren; dö
vi, så dö vi för Herren. Evad vi nu leva eller dö, höra
vi alltså Herren till" (Rom. 14:8) eller detta: "Nu
lever icke mera jag, utan Kristus lever i mig" (Gal.
2:20).

Säg, nå de icke, dessa underbara bibelord, ditt öra
såsom toner ur en annan värld ? Är det ej en annan klang
i dem än i alla jordiska röster? Är det dig ej, när du hör
dem, såsom om förlåten till den andra världen
förtunnades, glesnade i väven? I all synnerhet synes mig detta
gälla om det ord vi valt till vår text idag: "Fader, jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:32:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosterop/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free