Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’383
vill, att där jag är, där skola ock de, som du liar givit
mig, vara med mig, så att de få se min härlighet."
Må det förlåtas mig, om jag nu talar barnsliga ord.
Men jag måste omtala, hur jag förnimmer det var gång
jag läser eller hör dessa ord: då ser jag för mig — en
julafton. Barnen äro instängda i ett skumt rum. I
rummet bredvid är det rikt med ljus; där lägga far och mor
sista handen vid den av ljus och allehanda gåvor
skimrande julgranen. Men vid dörren står store-bror, och
det är han som förbehållit sig att, när allt är färdigt,
släppa in barnen. Han är ivrig att få göra detta, men
ban är också bestämd, att allt skall vara i ordning,
innan han öppnar dörren och släpper in småsyskonen till
den väntande härligheten. Han kallar den "min
härlighet". Ty det är han, som på sina axlar släpat hem
julträdet, det är han som varit ute och skaffat alla de
härliga julgåvorna. Därför får han nu bestämma. Och
han vill, att alla småsyskonen skola få se hans härlighet.
Vänta bara små syskon: snart är allt färdigt, Ännu stån
I i det skumma rummet. I ären fulla av otålighet. Men
given eder till tåls: I skolen få se min härlighet.
När jag hör den rösten, tycker jag det börjar skimra
ljus i dörrspringan. Få se, gläntar han ej redan på
dörren? Snart, snart skola dörrarna slås upp på vid gavel
och barnen få storma in i den stora julsalen, där de
många jul-ljusen redan äro tända.
Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
