- Project Runeberg -  Rösten av en som ropar i öknen /
403

(1928) [MARC] Author: Bengt Oxenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’403

själv äga förmåga att realisera dessa sina högsta
livsmöjligheter. Nu — när hon kanske snart skall taga de
första, stapplande, .stegen på den dammfria stråten ur
jordelivets dalar, till det ieke-jordiskas ljusa höjder -—
nu måste hon mer än någonsin känna och erkänna, att
det högsta och bästa i hennes varelse icke är något hon
själv kan taga sig, utan är fri gåva av en högre makt.

Då den gamle patriarken Jakob vid sin levnadsdags
ände välsignade sina tolv söner och i högstämda, profetiska
ord skildrade de syner han såg för sin siarblick, och då
härvid hans hjärta sammansnördes av de mörka tavlor,
som för hans öga upprullade sig ur Israels faro- och
lidan-desfyllda framtid, avbröt han plötsligt sin
framtidsskildring med detta utrop: "Herre, jag bidar efter din
frälsning." Och när den gamle Simeon i Jerusalems
tempel i sina armar höll det lilla Jesusbarnet, sade han:
"Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter
ditt ord, ty mina ögon hava sett din frälsning." Så är
det för folken, så är det ock för den enskilda
människoanden : den nyskapande makten är icke något, som
härstammar ur mänsklighetens eller människans eget inre,
utan är en frälsning, en nyfödelse, som skänkes jordens
barn av himmelens Gud och efter vilken de endast ha
att i ödmjukhet bida. De förmå ej taga. De kunna
endast bida, endast längta, endast undanrödja en del
hinder, som stå i vägen. Brunnen måste rensas, tillflödena
hållas öppna — men livets vatten kan människoanden ej
skapa.

Men är det ej nog att få, att kunna längta? Vilken
förunderlig, vilken härlig lott är ej den gamle beskärd!
Ännu rör han sig bland de unga, bland alla dem, som
fyllas av detta levernets oro och ävlan. Men hans egen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:32:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosterop/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free