- Project Runeberg -  Rösten av en som ropar i öknen /
409

(1928) [MARC] Author: Bengt Oxenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’409

vara egoistiska bevekelsegrunder — för att samla
talrika åhörareskaror under sin predikstol — som driva
en predikant att på detta sätt ’ ’förfalska Guds ord’’;
mycket ofta får man höra det resonemanget, att det
första man måste vinnlägga sig om är att draga
människorna till kyrkan, till deltagande i gudstjänst och
församlingsliv, få dem kyrkligt intresserade; förkunnelsen
måste framför allt läggas så, att människorna icke stötas
bort från kristendomen. Efter denna grundsats måste
ock arbetet i ungdomskretsar och andra kyrkliga
föreningar läggas: människorna måste med varjehanda, i och
för sig förträffliga eller åtminstone tillåtliga, yttre
medel lockas till kyrka och kristendom. Sedan känner man
sig övertygad, att "Guds ord" och umgåendet härmed
skall av sig självt föra dem till den rätta
hjärteställ-ningen inför Gud.

Denna syn på en predikants uppgift är grundfalsk
och farlig. Det finnes något som heter
vanekristendom, konventionell kristendom; man kan på sådant
sätt umgås med Guds ord och de heliga tingen, att själva
evighetssinnet blir nött och glattpolerat och så halt, att
till sist inte ens Guds egen ande kan få grepp i själen.
Man har så länge lyssnat till de heliga orden, att de
blivit en så välbekanta som en utanläxa, som man tragglat
i sig med förstrött sinne. Orden tappa till sist sin
valör, bönerna frammumlas mekaniskt och tanklöst, allt
under det hjärtat står främmande för Guds andes
nådeverkningar, såväl den första bättringens smärta som
förlåtelsens frid och frälsningens jubel, såväl den
fortsatta kampen mot synden som andens bistånd och tröst.

En evangelii förkunnare har därför ett oerhört ansvar:
han får icke förfalska Guds ord. Han skall förkunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:32:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosterop/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free