Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skänka sin samtids människor levande symboler som ledstjärnor
i livskampen. Ända in i hans sena ålderdom stod striden het
kring hans namn och hans verk, hans drama blev ett av tidens
starkaste andliga maktcentra, och själv blev han under sin sega
och målmedvetna kamp för sina idéer en av sin samtids största
andliga härförare. Verkningarna av denna kamp sträckte sig
ut över alla kulturländer, de komma att sträcka sig långt in i
framtiden.
Henry becque är, i likhet med
Ibsen, ett av de stora namnen från
den kamp för dramats återförening
med det levande livet, som stod hetast
under 1880-talets naturalism, men hans
betydelse har först sent trängt in i
det allmänna medvetandet. I Sverige
är han knappast känd; ännu i dag har
intet av hans verk gått på svenskt
språk över svensk scen.
Becque föddes i Paris den 18 april
1837 av fattiga föräldrar och hade hela
sitt liv att kämpa med svåra
ekonomiska förhållanden, till en början som kontorist, senare som
journalist. Hans biografi bjuder på få minnesvärda data, med
undantag för dem, som röra hans litterära arbete. 1868 lyckades
han på Sardous rekommendation få en liten enaktare »L’Enfant
Prodigue» uppförd på Vaudeville-teatern. Det var hans debut;
den fick ett visst litterärt erkännande, men fångade ej publiken.
Två år senare måste han efter fåfäng kamp med
teaterdirektörerna på egen bekostnad uppföra en 5-aktskomedi, »Michel
Pauper», som innehöll skarpt skrivna detaljer, men där han
ännu icke funnit sin stil. Efter detta kämpade han hela sex
år med det drama, som blev hans största och som i detta nu
räknas bland den moderna fränska dramatikens stora mästerverk,
»Les Corbeaux» (Korparna). Men om kampen att utforma det
varit hård, så blev kampen att få det uppfört om möjligt ännu
hårdare. Det tog ytterligare sex år. Till sist, när han trots all sin
energi nästan förlorat modet, lyckades han få upp det på själva
Théåtre Francais, och då hade ändå förut tre berömda författare,
Dumas, Sardou och Gondinet, förgäves lagt sig i selen för
honom. Premiären ägde rum den 14 sept. 1882 och blev en av
de stora kampkvällarna i den gamla teaterns historia. Stilen
i dramat var så ny, att det var omöjligt för skådespelarna att
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
