- Project Runeberg -  Röster i Radio / 1933 /
50

(1932-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 2. Februari 1933 - Radioföredrag - IV. Docent G. Hesslén: Hur nationernas förbund kommit till

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av lord Phillimore och under ivrig medverkan av entusiasten
lord Robert Cecil. Denna plan överlämnades i mars 1918 till
brittiska regeringen. Något senare framlades från officiellt
franskt håll vissa grundlinjer, och i juli samma år gav Wilson
överste House i uppdrag att överarbeta Phillimore-planen.
House’s utkast stödde sig dock ej på denna utan var ett
självständigt arbete. Wilson framlade därpå i augusti en plan,
byggd på House’s förslag men med uteslutande av tanken på
en internationell domstol och med understrykande av
användandet av internationella tvångsåtgärder mot en
fördragsbrytande stat. En månad efter vapenstilleståndet framkom
(dec. 1918) den sydafrikanske generalen Smuts med ett i många
avseenden för det slutliga resultatet betydelsefullt förslag till
stadgar för ett nationernas förbund.

Frågan var alltså grundligt förberedd, då fredskonferensen
samlades i Paris, och vid dess andra sammanträde d. 2 5 januari
1919 beslöts utan opposition, att upprättandet av ett
nationernas förbund skulle ingå som en del av fredsfördraget. Detta
viktiga beslut var ett verk främst av Wilson och Robert Cecil,
och de drivande krafterna under arbetet med förbundsaktens
utarbetande utgjordes också främst av engelsmän och
amerikaner. Fransmän och italienare tänkte mera på gränsreglering
o. dyl. Nya engelska och amerikanska mer eller mindre
officiella utkast (bl. a. ytterligare 3 från ’Wilson) framkommo
nu, och dessa sökte man sammanjämka under inbördes
konversationer.

Fredskonferensen utsåg för frågans behandling en
kommission på ursprungligen i5 medlemmar bland vilka böra nämnas
Wilson, House, Robert Cecil, Smuts, fransmannen Bourgeois.
De punkter, kring vilka framför allt meningarna brötos, voro
frågorna om organisationens översta exekutiva organ, rådet
(skulle det enbart bestå av stormakterna?), om »sanktionerna»
(skulle det stadgas ett obligatoriskt militärt ingripande från
förbundet mot en fredsbrytare?), om upprättande av en
internationell domstol, om fredens territoriella nyregleringar (skulle
förbundet garantera dessa?), om mandaten (skulle de nya
statsbildningarna i Europa bli mandat, skulle de utomeuropeiska
mandaten bli mer eller mindre lika de gamla kolonierna?) och
— mest svårlöst av allt —- om förhållandet mellan
medlemsstaternas självständighet och förbundets auktoritet.

Den 28 april 1919 antog fredskonferensen kommissionens
utkast till förbundsakt, som trädde i kraft samtidigt med
fredstraktaten i övrigt, den 10 januari 1920.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:45:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rostrad/1933/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free