Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 3. Mars 1933 - Radiotjänst inför det nya arbetsåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionerna, nämligen det skrivna ordets spridande i tryck.
Radion sprider icke det skrivna utan det talade ordet. Och i
själva verket är det ingen överdrift att påstå, att det sedan
boktryckarkonsten uppfanns, icke gjorts någon för spridandet
av tankar och kunskap mera revolutionerande uppfinning än
just radion. Men skillnaden mellan boken och radion är den, att
medan var och en, när han vill läsa, köper, lånar eller tar fram
från sin bokhylla just den bok, den tidskrift eller tidning som
för ögonblicket intresserar honom, så är han beträffande radion
bunden till det som programledningen bestämt. I detta
förhållande ligger radioprogrammets hela problem, och det är alldeles
självklart, att det icke kan lösas annat än genom en ömsesidig
anpassning från såväl lyssnarnas som programledningens sida.
När vi komma med våra program, äro de flesta av dem
som möta oss på andra sidan om mikrofonen, människor som
söka vederkvickelse och förströelse efter dagens arbete.
Rekreation genom god underhållning bör därför alltid vara
huvudsyftet med radioprogrammet och bestämmer grundtonen i dess
karaktär. Denna underhållning skiftar icke blott till arten utan
bör också stämmas efter den olika graden av lyssnarnas
intellektuella behov. Medan den ene rekreerar sig bäst genom att
alldeles koppla ur tankeverksamheten blir den andre upplivad
av att låta tankarna syssla med för hans dagliga gärning mer
eller mindre främmande ämnen, som av någon anledning
intressera honom. Vad den ene senterar som lustig
underhållning tycker den andre bara vara dumt, han är mera kräsen
och hans allmänna läggning ifråga om både intellekt och känsla
ger honom andra behov av underhållning. Radioprogrammet skall
vara som ett rikt kuperat landskap, det skall ha sina höjder och
sina dalar. Det skall ha ögonblick då det innehåller det högsta av
mänsklig tanke och känsla, eller den mest finstämda musikaliska
konst, men det skall också kunna släppa gäcken lös, skämta
och raljera och stampa takten med grova klackar. Naturligtvis
komma alltid dylika ytterligheter att väcka förargelse och kritik,
och programledningen skulle säkert lätt kunna undvika många
hårda ord, om den alltid ginge den säkra, men tråkiga medelvägen.
Till de rättmätiga kraven på programmets rikedom och
mångsidighet hör, att det skall röra sig inom icke allt för snäva gränser.
Men det är två ting, som icke höra dit: kultursnobberiet och
råheten. Dess representanter stänga vi medvetet ute från radion.
Detta är i stora och grova drag, hur vi söka anpassa
radioprogrammen efter de mångskiftande krav som ställas på dem.
I ett avseende kunna vi likväl icke komma till rätta med vår
uppgift: vi kunna icke göra två saker på en gång. Vi kunna
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
