Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 3. Mars 1933 - Radioföredrag - Docent Adolf Schück: Svenskarna i Frankrike och Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbindelser med de katolska romanska länderna. Det var
huvudsakligen blott landsflyktiga svenska katoliker, som nu
Uppehöllo sig i Rom, bl. a. den siste katolske ärkebiskopen
Johannes Magnus och dennes broder biskop Olaus Magnus.
Bägge utvecklade här en livlig vetenskaplig verksamhet, den
förre genom författandet av sin svenska krönika, den senare
genom utgivandet av en omfattande skildring av de nordiska
ländernas folk och kultur. Först under storhetstiden återknöts
kontakten mellan Sverige och Italien, dit talrika svenskar
företogo studieresor, bl. a. Erik Dahlberg och Nicodemus Tessin
d. y. Mest känd av de svenskar, som nu vistades i Rom, är
drottning Kristina, som efter sin tronavsägelse uppehöll sig
över trettio år i den eviga staden, där hon tidvis utgjorde en
medelpunkt i vetenskapens värld.
Under 1700-talet blevo förbindelserna med Frankrike
dominerande. De svenska sändebuden i Paris, t. ex. den
konstäl-skande Karl Gustav Tessin och den vittre Gustav Filip Creutz,
tjänstgjorde ofta såsom förmedlare av det franska
kulturinflytandet, som under Gustav III:s regering nådde sin höjdpunkt.
Sverige var härvid dock icke alltid den tagande parten: flera
svenska konstnärer såsom Roslin, Lafrensen och Hall voro då
verksamma och högt skattade i Frankrike. Redan under den
gustavianska tiden gör sig emellertid det italienska
kulturinflytandet ånyo märkbart. Vårt lands störste skulptör, Sergel,
fullbordade i Rom sina ädlaste skapelser och själv företog den
skönhetsälskande konungen 1783 en resa till Italien, där han
fick blicken öppen för den antika konstens skönhetsvärden.
Denna dragning mot Italien blev allt starkare under
1800-talets förra hälft. De nyromantiska författarna och
konstnärerna betraktade det pittoreska och på konstskatter
överflödande Italien som ett »förlovat land». Av våra
1800-talsför-fattare ha särskilt Atterbom, Nicander och Snoilsky tagit djupa
litterära intryck av sina resor i Södern. Under senare hälften av
det nittonde århundradet återtar Frankrike sin forna ställning
som kulturpåverkare. Måhända framträder detta mera tydligt
inom konsten än inom litteraturen. 1880-talets stora genombrott
inom den svenska konsten uppbäres av målare, som fått sina
rikaste impulser från studieåren i Paris: Carl Larsson, Karl
Nordström, Ernst Josephson m. fl. Alltsedan dess har också
Paris bibehållit sin ställning som permanent säte för en svensk
konstnärskoloni. Rom, som tidigare utgjort ett dylikt
konstnärligt centrum, har i stället allt mera blivit föremål för
vetenskapsmännens intresse, vilket främst manifesteras av det
ny-upprättade Svenska arkeologiska institutet därstädes.
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
