- Project Runeberg -  Röster i Radio / 1933 /
87

(1932-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 3. Mars 1933 - Radioföredrag - Författaren Ture Nerman: Ung lyrik när seklet var ungt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sigfrid Siwertz.

Anders Österling, eller flanerade olyckliga
omkring och drömde gatans drömmar som
Sigfrid Siwertz eller diktade sonetter till
ädelstenar och romantikens fjärran ting
som Sigurd Agrell. Eller gav de sig hän åt
landskapets karga skönhet som målarpoeten
Gustaf Ullman. Kring den något äldre
Vilhelm Ekelund steg antikens skönhetsideal
i marmor. Från Finland kom lidelsefulla,
skönhetsförbrända sånger av Bertel
Gripenberg: »Den sång är skönast, som aldrig
ljöd i toner men härlig drömdes. . .»
Ensam i trots och människoförakt och
ungdomens nietzscheanska självhärlighet seglade den unge Nils
Wohlin sin sjörövarseglats i yttersta
österskären.

Denna mera officiella unglyrik blir
ämnet för den första av mina två
föreläsningar, denna diktning som inte brydde
sig om världsförbättrarbråket utan gick
opp i sin ensamhets skönhetsdrömmar. I
den andra föreläsningen kommer jag in
på tidens mera oppositionella unga dikt,
den som under Ellen Keys inflytande
strävade att göra människorna lyckliga.
Även här gällde det ytterst skönheten,
Skönhet för alla, som en av Ellen Keys
propagandaskrifter hette. Den är innerligt karakteristisk. Man
ville göra människorna ädlare, de skulle ha sköna tankar,
sköna kroppar, sköna hem. Om den förra
riktningen kan kallas flanerande estetik, så
kan denna senare kallas missionerande.

Den förra unga diktargenerationen var
stadsbarn, stadsbohéme, älskade gränder och
gråhet som bakgrund för sina drömmar och
dikter om en abstrakt Skönhet, skönheten för
skönhetens egen skull. Den andra sortens
unglyrik och dess följeslagare hatade
programenligt storstaden och älskade naturen, gick
omkring i slokhatt, stor fladdrande halsduk
och kortbyxor. Den var alltid fylld av ideellt
missionärspatos och en flammande livstro,
den gick alltid »över daggstänkta berg» och
sjöng till och med på de hatade storstads-

HB.

Sigurd Agrell.

Guötaf Ullman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:45:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rostrad/1933/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free