- Project Runeberg -  Röster i Radio / 1933 /
91

(1932-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 3. Mars 1933 - Radioteatern - François de Curel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

respekt: »Curel är ett geni», skrev själva Sarcey, var hans väg
till publikens hjärta lång och törnströdd. Han skrev ett
mästerverk av storhet och klarhet som Lee Foéélleö (Släkten, som
dö), mäktigt som en klassisk tragedi, fast ämnet uppgrävts ur
nutida mark; publiken betraktade det länge som en skrämmande
mastodont. Först 1927 var den mogen för att fullt ut förstå
dramat. Han bjöd på en teckning av en stor mänsklig konflikt av
det slag, som borde träffa varje människa rätt i hjärtat, »Den
nya avguden»; det dröjde nära i5 år, innan det fick mer än halv
framgång. Nu tillhör dramat de allra främsta och oftast
spelade numren på Théåtre Francais’ moderna repertoar. Han
skrev sitt enda sociala drama: »Lejonets måltid», dramat om
den sociala apostlagärningens bankrutt; icke ens i den sociala
världskampens miljö lyckades dess ideala tragik tränga sig in
i hjärtana. Antoine uppförde hans djärvaste och till sin
uppbyggnad största drama, »Vildinnan», där han inom fem akter
sammanpressat hela mänsklighetens utvecklingshistoria.

Efter detta teg Curel i nära 10 år och lät sina idéer i
still-her verka som livgivande och långsamt inträngande ferment.
Kuren lyckades. Redan med det andra drama han skrev efter
tystnadsåren, L1 Ante en fölle (»Kärlekens vanvett») som genom
sitt ämne borde höra till hans mest otillgängliga, gör han sin
första stora publiksuccé, visserligen ej på grund av dess
idéinnehåll som publiken ej rådde med, utan till följd av den
elementära styrkan i spelet hos den mänskliga driften, vilkens
samhörighet med naturlivet är grundvalen för dramats
konfliktställning. Och med Terre Inhumalne (Brinnande jord), spelad
1922, ett av de starkaste och djupaste dokumenten till
förklaring av krigets inverkan på kropp och själ, vann han äntligen
den triumfala seger en författare behöver för att få hela sitt
verk lagt öppet för sin samtid, hemma och ute. Detta drama
är ett av de ytterst få bland hans verk, som på sin tid spelats
även hos oss, tyvärr mycket otillfredsställande. För den
svenska scenen hör Curel än i dag, stort sett, till de obrukade
och outnyttjade samtidsgenierna.

Under hela sitt liv var Curel som författare en ensam man.
Han hade i den samtida litteraturen ingen lärare som han följde,
han anknöt aldrig till någon samtida tradition, gick från första
stunden till den sista sin egen väg. Sina motiv hämtade han
icke inom den samtida teatern, utan direkt ur naturen, med
vilken han levde i ett intimare samliv än någon samtida
författare, och ur vilken han öste sina idéer som ur en outtömlig källa.
Detta är den första förklaringen på hans svårighet under många
och långa år att finna väg till publiken. Den andra förklaringen

91

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:45:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rostrad/1933/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free