Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 3. Mars 1933 - Musik - Frans Berwald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M U S I K __
Frans berwald är den
främsta svenska representanten för
symfoni- och kammarmusiken på
1800-talet. Om han likväl ej kom att
utöva något större inflytande på vårt
lands musik, beror det dels på hans
isolerade ställning som
instrumentalkomponist under vokalmusikens
envälde och dels på egenarten av hans
konst, som ej var ägnad att bilda
skola. Visserligen rönte han i
allmänhet aktningsfullt erkännande för sin
musikaliska lärdom samt
kontrapunktiska och orkestrala skicklighet,
men hängivna beundrare ägde han
blott få. Själv insåg han orsaken till denna bristande förståelse
och sökte att i ett flertal sceniska verk avsiktligt anslå en populär
ton, därvid han ibland allt för mycket tillmötesgått en mindre
kräsen smak, såsom i operetterna »Jag går i kloster» och
»Modehandlerskan». Dessa medgivanden framträda i vida mindre grad i hans
romantiska opera »Estrella de Soria», som i helhet står på en hög
konstnärlig nivå. Då likväl dess övervägande allvarliga och lärda
musik ansetts föranleda operans kyliga mottagande, beslöt
Berwald att komponera en opera i lättare stil och valde till ämne
ett sedan mitten av 1700-talet ofta använt opéra-comique-stoff,
»Drottningen av Golconda», vilket även begagnats av
hovkapellmästare Uttini i »Aline, drottning av Golconda», vid vars
uppförande Berwald i ungdomen medverkat som hovkapellist.
Det är berättelsen om den franska bondhustrun Aline, som
förföljer sin otrogne make, vilken dragit ut i krig, lider
skeppsbrott på främmande kust, säljs som slavinna och efter många
äventyr blir drottning av Golconda, där mannen slutligen
uppenbarar sig såsom franskt sändebud, räddar henne från en
förrädares anslag samt belönas med hennes hand och tro.
Även om operan formats efter mönster av den franska
operacomique, prä glas den dock av Berwalds originalitet och
uppvisar för hans alstring typiska drag — den polyfona stilen,
stämmornas spirituella dialog, därvid basstämman är särskilt
underhållande, rytmiskt pikanta effekter, den rika användningen
av orgelpunkter och punkterade notvärden, en egenartad melodik,
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
