Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 3. Mars 1933 - Musik - Frans Berwald - Wagners »Mästersångarna»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än blygt svärmisk, än framilande på lätta fötter, harmonier och
modulationer ofta djärva och överraskande, det hela
genomandat av förfinad humor. Av operans musikaliska höjdpunkter
ha tidigare framförts uvertyren, vari invävts Zélies täcka visa
samt Alines och Saint Phars arior, varjämte ett potpourri ur
operan utgivits i Album för piano av svenska tonsättare. Bland
övriga fängslande nummer må framhållas Zélies och Kalebs
graciösa duett, tredje aktens inledande kvartett, Saint Phars
cavatina och flera korsatser.
Då Berwald i865 komponerade denna treaktsopera, skrev
han huvudpartiet för Christina Nilsson enligt ett löfte till den
ryktbara sångerskan, som 1859 varit Berwalds elev. I ett
brev från 1864 skriver han: »Ej en ton har jag komponerat till
drottningens roll utan att tänka på dig såsom hennes blivande
representant. Ack, min älskade vän, uti detta parti finnas många
strofer, som utförda av din silverstämma borde likt Orpheus’ lyra
kunna väcka stenarna till liv. Tänk, om det skulle vara dig, den
lilla i fattigdom födda torparflickan, förbehållet att plantera den
svenska tonkonstens alster på söderns jord I? ...» Men Christina
Nilsson firade då triumfer i Paris, och premiären uppsköts.
Först 1867 sjöng Louise Michaeli vid Wilhelmina
Norman-Nerudas konsert scen och aria ur »Drottningen av Golconda»,
och året därefter avled tonsättaren utan att hans dröm om
operans uppförande blivit förverkligad. Nära sju årtionden
skulle förflyta innan verket nu genom Göteborgs orkesterförening
framföres i konsertform och därmed upprättelse beredes åt en
av vårt lands genialaste tondiktare. Qt Moraleé.
WAGNERS »MÄSTERSÅNGARNA».
I DET FESTLIGA MIDSOMMARSFELET
»Master-sångarna» har Wagner tecknat en både konstnärligt levande
och historiskt trogen tidsbild från i5oo-talets Nurnberg. Men
på samma gång rullar han upp den för all konst evigt- aktuella
frågan om i vilken utsträckning den skapande fantasien bör
underordna sig formens tvång och regler. — I och med riddare
väsendets allmänna förfall mot medeltidens slut hade också de
adliga trubadurernas konst alltmera börjat övertagas av
städernas borgare och hedervärda hantverkare. I Mainz, Nurnberg,
Augsburg, Ulm, Strassburg m. fl. orter uppstodo s. k.
mäster-sångareskolor, ett slags sångarskrågillen med mästare, gesäller
och lärlingar (samt ett flertal andra grader) och med en sträng
musikalisk skråcodex, »tabulaturen», där noggranna och snus-
95
,0/a kl. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
