Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 3. Mars 1933 - Musik - Wagners »Mästersångarna»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtryter Eva, så att hon häftigt går ifrån honom. Magdalena
meddelar henne, att Beckmesser ämnar uppvakta med serenad,
samt åtar sig att ta emot den i hennes ställe. Själv kastar
Eva sig i famnen på Walther, som kommit för att försöka
träffa henne. Och sedan de några ögonblick måst gömma sig
för nattväktaren, samtycker hon utan tvekan till att fly med sin
älskade. Men Sachs, som märkt deras förehavande, lyser
plötsligt på dem genom skomakareglaskupan. Strax därpå
infinner sig Beckmesser med sin luta, men just när han skall
till att sjunga, börjar Sachs bulta med hammaren på sitt skoarbete
och uppstämmer, till skrivarens största förtrytelse, med stark
röst en praktfull skomakare visa. Då Beckmesser nödvändigt
vill hålla sin serenad och då Sachs lika nödvändigt påstår sig
behöva hamra för att få Beckmessers skor färdiga, enas de om
att Sachs skall tjänstgöra som »märkare» under serenaden och
få slå ett slag med hammaren på skorna för varje fel
Beckmesser gör. Denne börjar nu sjunga en kärlekssång så
snustorr, förkonstlad och felaktigt betonad, att Sachs får hamra i ett
och har skorna färdiga innan sångaren slutat. David, som
vaknat, tror emellertid, att serenaden gällt Magdalena (som ju
verkligen synes uppe i fönstret) och går med en käpp till angrepp
mot Beckmesser. Allt flera grannar blanda sig i leken och snart
är allmänt slagsmål i gång, vilket inte slutar förrän
nattväktarens kohorn åter höres och skrämmer kombattanterna på
flykten. När lagens väktare hinner fram ur gränden, är till
hans häpenhet allt tyst och tomt, och han uppstämmer med
darrande röst sitt timrop.
Tredje aktens första tablå visar oss Sachs nästa morgon,
midsommardagen, sittande i sin verkstad, försjunken i tankar,
medan David förgäves söker påkalla hans uppmärksamhet.
Äntligen får han sjunga upp sin midsommarläxa, men Sachs
ber honom gå och pynta sig till festen och monologiserar själv
om att allting i världen är bländverk. Nu inträder Walther,
som Sachs under kvällens slagsmål avhållit från att fullfölja
enleveringen samt behållit i sitt hus över natten. Walther
säger sig ha haft en underbart vacker dröm, och Sachs
uppmanar honom att berätta den i toner samt att försöka forma
sången åtminstone något så när efter mästareschemat,
varut-innan Sachs lovar att undan för undan handleda honom. Saken
lyckas över förväntan, och Sachs, som tecknat upp texten, ber
Walther noga komma ihåg den improviserade drömsången, så
att han kan föredra den vid dagens sångartävling. Medan
båda för en stund lämna verkstaden, inkommer Beckmesser,
hittar den av Sachs nedskrivna sångtexten, tror att det är en
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
