Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 5. Maj 1933 - Sven Jerring: Jättekören i Tåkern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och den lyckade radiodebuten utgjorde som alltid i sådana fall
en förträfflig reklam för artisterna: under dagarna närmast
efter konserten parkerade hundratals bilar vid Tåkern och
stränderna myllrade av folk, som ville titta på storsångarna,
sångsvanarna, sothönsen och de övriga bevingade gästerna i
det stora »fågelhotellet».
Det kan man kalla succé!
Men konserten kunde likaväl aldrig ha blivit av.
Tåkernsån-garna låta nämligen inte engagera sig för vilken dag som helst
utan det gäller att passa rätta dagen.
Och med rätta dagen förstås den dag, då vaken vid den lilla
Mjölnaån, som bildar Tåkerns utlopp i Vättern, är lagom stor,
stor nog att locka fåglarna men inte så stor, att de ligga för
långt borta från de på iskanten stående mikrofonerna. För
resten kan hela sjön bryta upp på ett par dygn och fåglarna
vara spridda över åtskilliga kvadratkilometers yta.
För två år sedan hade emellertid vi mikrofonmän tur.
Lantbrukaren Erik Björling, boende på Svällinge invid Tåkern och
en utomordentlig fågelkännare, var vår rådgivare och hjälpare
och fåglarnas hängivne impressario — en bättre man hade
varken de eller vi kunnat få. Under förberedelsedagarna med
deras arbete på ledningar och mikrofonposter hade han svävat
mellan hopp och fruktan å sina skyddslingars vägnar.
Konserten fick inte bli ett fiasko, sjön fick inte lägga sig öppen för
tidigt.
Det gjorde den inte heller. När vi på den stora dagens
eftermiddag kommo ut till Svällinge log vår vän med hela sitt
väderbitna ansikte, »allt är idealiskt», försäkrade han, och fast
gården ligger på bortåt en kilometers håll från sjön, kunde vi
själva höra att sångarna inte dragit sig undan. De repeterade,
vi hörde dem tydligt, luften var redan full av svansång.
Och sången blev allt starkare medan vi strävade fram över
mossmarkerna, hoppande från tuva till tuva, och den ljöd
fulltonig och klar, då vi stodo vid våra mikrofoner, som en stund
senare buro den ut över allt Sveriges land. Det var en sällsam
vårkonsert, klagande och jublande på samma gång, rörande
och roande. Så smattrade våra applåder -—- extranumret blev en
stump i tempo furioso, det dånade av vita och svarta vingar,
som piskade vattnet, och den lyftande sångarskaran förmörkade
kvällssolen. Konserten var slut.
En stor dag, ett stort radionummer.
Och den 5 april konserterar Tåkernkören för andra gången,
d. v. s. om turen ånyo behagar vara nådig mot hrr Erik
Björling och C:o.
Svea Jerring,
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
