Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 5. Maj 1933 - Radioföredrag - Hjalmar Holmquist: Huvudhändelser i svensk reformationshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellanriktningen, den s. k. reformismen, till biskopar i de flesta
lediga stiften, så att snart blott en kraftfull påvekatolsk biskop,
Hans Brask i Linköping, fanns kvar.
Brottningen mellan dessa tre riktningar: påvekatolicismen,
den katolska reformismen och den evangeliska reformationen,
ledde till den för Gustav Vasa nödvändiga kyrkoreduktionen
och reformationens begynnande seger vid Sveriges kanske
viktigaste riksdag, i Västerås 1627, varom första föreläsningen
skall handla.
Sedan kom ett årtiondes svängning mellan reformism och
reformation, varvid den senare vann framsteg genom ett kyrkomöte
i Örebro i52o, och tillsättandet av Olavus broder Laurentius
Petri som evangelisk ärkebiskop i53i, men när snart efteråt
de båda reformatorerna Olavus och Andreæ trängdes undan
på grund av deras självständighet gent emot konungens växande
anspråk på makt över kyrkan och hans alltför stora iver för
»re-formacier». Reformisternas ledare biskop Sven Jacobi i Skara
blev konungens rådgivare och för de evangeliska predikanterna
kom en tid av betryck. Men i535—36 inträdde en omkastning
i den kungliga kyrkopolitiken i evangelisk riktning. På ett först
under det sistförflutna året av forskningen upptäckt kyrkomöte
i Uppsala i536 fattades en rad avgörande reformatoriska beslut,
och en stor evangelisk framryckning skedde över hela landet.
Härom skall andra föreläsningen handla.
Inom kort skedde åter under olika faktorers påverkan en
svängning i Gustavs hållning, icke i fråga om evangelisk
åskådning men gent emot reformatorerna, villka genom den kyrkliga
kraftutvecklingen vunnit en alltför stark ställning, och gent emot
Uppsalabesluten i fråga om kulten, vilka hotade att framkalla
ny folkoro. Det kom en svårartad kyrklig kris med flera viktiga,
intill senaste tid okända och ännu ej i tryck behandlade händelser.
Krisen kulminerade på herredagen-kyrkomötet i Örebro vid
årsskiftet i53o,—40, då de båda reformatorerna dömdes till
döden, och en för svensk tradition främmande tysk ordning
infördes i de kyrkliga förhållandena, med fullständigt
kungavälde över kyrkan. Den tredje föreläsningen skall behandla
denna kyrkokris.
Den folkliga svenska reaktionen mot den utländska regimen
blev så stark att denna i det hela snart fick slopas. På riksdagen
i Västerås 1644 framträdde ock Sverige officiellt som ett lutherskt
rike. Men Gustav behöll sitt järngrepp kring kyrkofriheten och
sökte steg för steg undergräva den svenska biskopliga
kyrkoorganisationen, under segt motstånd från ärkebiskop Lars.
Först när Gustav gått bort, och Erik XIV satt på tronen
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
