- Project Runeberg -  Röster i Radio / 1933 /
172

(1932-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 5. Maj 1933 - Radioteatern - Oscar Wilde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rårnas både löje och ilska, var naturligtvis irländare till börden
—- han var född i Dublin 1854. Med sin reklam lockade han
Amerika, dit han inbjöds att hålla föreläsningar om sin lara.
Vid landstigningen avgav han inför tullen deklaration över sitt
estetbagage i följande lakoniska form: »jag har intet annat
att deklarera än mitt geni», och för intervjuarna uttryckte
han sin missräkning över Alanten: »den har inte varit så
majestätisk som jag haft rätt att vänta mig».

Vad han gjorde för att verka dåre, var bara irländsk slughet
och irländsk fantasi. Hans föreläsningar voro både kloka och
briljanta, och ännu mera briljant var han i det privata
umgänget; snart slogs man om honom för att få nöjet av hans
paradoxer. Efter Amerika beslöt han sig för att erövra Paris.
Med ett antal exemplar av sina poesier i fickan reste han dit,
och inom kort hade han med lämpliga dedikationer introducerat
sig hos spetsarna av den »litterära och konstnärliga» världen.
Victor Hugo, Ed. de Goncourt, Daudet, Paul Bourget, den
Stora Sarah, alla funno de honom förtjusande, och över hela
Paris löpte ryktet om den unge engelske excentrikern, som
höll varje sällskap fånget med sina kvicka paradoxer och sina
makabra, men utsökt formade anekdoter. På mellanstunderna
mellan detta sällskapsliv satt han på sitt hotellrum, efter
Balzacs föredöme iförd en munkkåpa, och arbetade som en häst.

Detta hände i883. Både i Amerika och Paris hade han sörjt
för att den engelska pressen inte glömde bort honom, och efter
ungefär ett år i Paris tyckte han tiden vara inne att på allvar
erövra London. Det gick som en dans. Fattig som en
kyrkråtta gifte han sig till en liten förmögenhet med en flicka med
estetiska möjligheter, och etablerade sig i stor stil, sig själv
som estetiskt societetslejon, den lilla frun som mannekäng till
damernas efterföljelse. Han sysselsatte hela världen med sig
själv, mest genom sin personliga charm, men också genom ett
begynnande författarskap. Ett par år var han redaktör för
en elegant damtidskrift, men någon ledande litterär roll var
han ej färdig att spela förrän omkring 1890. Då slog han med
ens igenom med de dialoger, som utgöra huvudstommen i den
året därpå utgivna essaysamlingen »Intentions», med vilken han
under titeln »Lögnens förfall» också introducerades för svensk
publik ett par år senare. Dessa dialoger innehöllo ett för tiden
revolutionerande estetiskt program, som vände upp och ned på
allt vad realism är och heter med en sådan glans och skärpa i
paradoxen och en sådan lyrisk flykt, att publiken gav sig på
nåd och onåd. Samtidigt hade han också en betydande
framgång med den makabra romanen »Dorian Grays porträtt».

172

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:45:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rostrad/1933/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free