Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 5. Maj 1933 - Radioteatern - Oscar Wilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hittills hade ingen drömt att denna hyperestet, för vilken
föraktet för profanum vulgus tycktes vara den första
trosartikeln, skulle dölja en populär dramatiker. Men under de
gångna åren hade Wilde i hemlighet sysslat åtskilligt med
dramatik. Redan så tidigt som 1881 hade han skrivit sitt första
drama, »Vera eller nihilisterna», en skräckmelodram, som dess
bättre aldrig uppförts. Några år senare var han färdig med
»Hertiginnan av Padua», ett i5oo-tals drama på vers, fyllt av
öm lyrik, tårar och fasor, poesi och passion, vanvett och blod.
Det var avsett för en berömd skådespelerska, som dock sade
nej till hjältinnerollen, och blev därför liggande. En liknande
karaktär hade »En florentinsk tragedi», som dock är ofullbordad.
Så kommer hans yppersta drama, »Salome», författat på franska
1891. Sarah Bernhardt ville spela det i London, men censorn
sade nej. En biblisk tragedi av denna natur stred mot hans
ortodoxi. Men »Solfjädern» blev uppförd, och gjorde våldsam
lycka. Det var det första av Wildes moderna societetsdramer,
i vilka författaren visade en för den stora publiken mera
tillgänglig sida än förut. Dramat följdes under de närmaste åren
slag i slag av »En kvinna utan betydelse», »Ett ideal till man»
och »Vikten av att vara Alvar», som på svenska spelats under
den mer än vanligt dumma översättningstiteln »Mister Ernst»,
vilka alla framför allt genom sin blixtrande kvicka dialog blevo
favoriter på scenerna världen runt.
På våren 1895 stod "Wilde på höjden av popularitet —
tre teatrar,, i London spelade samtidigt hans stycken .— då
hans lyckas stjärna slocknade med en explosion, värre än hans
mest makabra paradoxer. Han angavs för homosexualitet och
dömdes till två års straffarbete i det hårda Readingfängelset. I
det dåtida England var detta för en författare detsamma som
mord. Han var en död man. Men ur djupet av sin grav och från
den landsflykt, som blev hans purgatorium, sände han två böcker,
»Readingballaden» och »De profundis», två gripande verk av
den slagne diktaren. 1901 dog han i misär i ett uselt Parishotell.
Wildes dramer ha varit föremål för växlande omdömen och
de ha utan tvivel både starka och svaga sidor.
Människoskildringen kan vara vårdslösad, och intrigen föga originell, men de
leva på en dialog så elegant, smidig och lysande spirituell, att
de därigenom bilda epok i engelsk dramatik. Man får
åtminstone gå tillbaka till Sheridan eller rent av till Congreve,
d. v. s. hundra eller nära två hundra år i tiden för att i
England finna dess make. Det bann som många år vilade över den
geniale och olycklige diktaren är också för länge sedan hävt.
Edvard Alkman.
x73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
