Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 5. Maj 1933 - Musik - Johannes Brahms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brännas’ sida: på våren år 1860 ■—■ då Brahms var 26 år
— tog den unge mästaren tillsammans med sin vän, den berömde
violinisten Joseph Joachim och ett par andra, nu glömda
musiker, initiativet till en protest mot den alltför segervissa
»ny-tyska skolans» teorier och hela produktion, som de ansågo vara
»i strid med musikens innersta väsen». Denna protest, som
genom alltför tidigt offentliggörande miste sin avsedda verkan,
åstadkom huvudsakligen, att alla nytyska anhängare blevo
Brahms’ fiender, och var första upphovet till den hätska och
långvariga kampen för och emot Brahms •—- en kamp, som
mången gång tog sig osympatiska uttryck från ömse sidor och för
vilken en mästare som Bruckner senare blev ett oskyldigt offer.
Brahms’ personliga egenart gjorde sig från början starkt
gällande, och mycket tidigt var han också i besittning av rika
kunskaper. Hans utbildning var gedigen; i sin födelsestad
Hamburg studerade han för en duktig och förstående lärare,
Eduard Marxsen, och när han vid 20 års ålder på en
konsertresa ■— som ackompanjatör åt en ungersk violinvirtuos •—-
sammanträffade med Joachim, Liszt och Robert Schumann,
frapperades dessa både av hans genialitet och av hans skicklighet
i den svåraste satskonst. Han var »en, som icke låter oss
bevittna mästerskapets stegvisa uppnående, utan som, likt
Minerva, fullt rustad framspringer ur Kronions huvud».
Schumann blev entusiasmerad av den unge konstnären, av vilken
han väntade sig underbara ting, och skrev i sin musiktidskrift
en artikel med titeln »Neue Bahnen» ■—- ur vilken nyssnämnda
citat hämtats ■— som är en lysande profetia och som med ett
slag gjorde Brahms’ namn känt. Detta erkännande har
säkerligen haft stor betydelse för den unge musikern, som härav
sporrades att sikta mot det allra högsta mål. Några kortare
perioder fungerade han som orkester-, resp. kördirigent i
Det-mold, Hamburg och W^ien ■— perioder, som voro av vikt för hans
behärskning av orkester- och körtekniken. I övrigt levde han
blott för sin tonsättarverksamhet. Efter 1862 bodde han till
att börja med tidvis, sedan ständigt i Wien till sin död 1897.
Hans produktion hade börjat med pianokompositioner ■—■
de tre stora pianosonaterna op. 1, 2 och 5 -— sånger och
kammarmusikverk. Han fortsatte att oförtrutet skapa på dessa
områden, och i synnerhet hans kammarmusik blev mycket
omfattande och betydande. Därtill komma snart verk med större
pretentioner. Redan på i85o-talet tillkommo de första
orkesterkompositionerna: de båda serenaderna och första
pianokonserten; de följdes på 60-talet av en del körverk med orkester,
varibland Ein deutsches Requiem är det förnämsta. Hans säll-
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
