- Project Runeberg -  Röster i Radio / 1933 /
182

(1932-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 5. Maj 1933 - Musik - Ein deutsches Requiem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

II.

Allt kött är gräs,

och all dess härlighet såsom ett
blomster þå marken.

Gräset torkar bort,

blomstret förvissnar. (Jes. 40: 6 ff.)

Så biden nu tåligt, mina bröder, intill
Herrens tillkommelse.

I sen, huru åkermannen väntar på
jordens dyrbara frukt

och tåligt bidar efter den, till dess att
den har fått

höstregn och vårregn. (Jak. br. 5: 7.)

Ty allt kött är gräs

och all dess härlighet såsom ett
blomster på marken.

Gräset torkar bort,

blomstret förvissnar,

men vår Guds ord förbliver
evinnerligen. (Jes. 40: 6 ff.)

Ja, Herrens förlossade skola vända
tillbaka

och komma till Sion med jubel;

evig glädje skall kröna deras huvuden

fröjd och glädje skola de undfå,

men sorg och suckan skola fly bort.
(Jes. 35: 10.)

III.

Herre, lär mig betänka att jag skall få
en ände,

och vad som är mina dagars mått,

så att jag förstår huru förgänglig jag är.

Se, som en handsbredd har Du gjort
mina dagars mått,

och min livslängd är såsom intet inför
Dig.

Fåfänglighet allenast äro alla
människor

huru säkra de än stå.

Såsom en drömbild allenast gå de fram.

Fåfänglighet allenast är deras ävlan;

de samla tillhopa och veta icke

vern som skall få det.

Och nu, vad förbidar jag Herre:

Till Dig står mitt hopp. (Dav. ps. 3g: 5

ff->

De rättfärdigas själar äro i Guds
händer,

och ingen plåga kan nå dem. (Vishet.
3:i.)

IV.

Huru ljuvliga äro icke Dina boningar,
Herre Zebaotl

Min själ längtar och trängtar efter
Herrens gårdar,

min själ och min kropp jubla mot
levande Gud.

Saliga äro de, som bo i Ditt hus,

de lova Dig beständigt. (Dav. ps. 84: 1
ff.)

V.

Så haven ock I nu bedrövelse,

men jag skall se Eder åter och då skola

Edra hjärtan glädja sig
och ingen skall taga Eder glädje ifrån

Eder. (Joh. 16: 22.)
Sen på mig: en liten tid har jag haft

möda och arbete
och nu har jag funnit tröst.
Såsom en moder tröstar sin son, skall

jag trösta Eder. (Jes. 66: i3.)

VI.

Ty vi hava här ingen varaktig stad,

utan söka efter den tillkommande
staden. (Hebr. i3: 14.)

Se, jag säger Eder en hemlighet:

I skolen icke alla avsomna,

men alla skola vi bliva förvandlade

och det i ett nu,

i ett ögonblick,

vid den sista basunens ljud.

Ty basunen skall ljuda

och de döda skola uppstå till
oförgänglighet,

och då skola vi bliva förvandlade.

Då skall det vara fullbordat som står
skrivet:

Döden är uppslukad och seger vunnen.

Du död, var är Din seger?

Du död, var är Din udd? (1 Kor. i5:
5i ff.)

Du vår Herre och Gud är värdig att
mottaga pris och ära och makt,

ty Du har skapat allting,

och därför att så var Din vilja,

kom det till och blev skapat. (Upp. 4:
11.)

VII.

Saliga äro de döda, som dö i Herren

härefter.
Ja, säger anden, de skola få vila sig

från sitt arbete,
tv deras gärningar följa dem. (Upp. 14:

i3.)

182

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:45:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rostrad/1933/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free