Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr. 8. 1933. Svensk självstyrelse. Internationella ekonomiska frågor - Svensk självstyrelse - IV. Intendent Sigurd Erixon: Svenskt byliv - V. Professor K. G. Westman: Häradsting och häradsrätter, folkfrihetens värn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR:
Slgurd Erixon, uppsatser om »En bys insignier och instrument», »En släktby
och dess anfader», »Bröllopsstugor» och »Byar», i Svenska Kulturbilder,
I, s. 95, 149, 239, VI, s. 3, i85. Skoglund. 1929—1930. För del
kr. 11: 5o.
—• »Granne är grannes broder», i Nordiska museets och Skansens årsbok 1931.
Nord. museet. Kr. 5: —-.
—■ »Svenska byalag» i Jorden, Festskrift 1924. Seelig & C:o. Kr. 2:—.
S. Lampa, »Byordningar» i Uplands fornminnesförenings tidskrift XXVII.
För häfte kr. 5:—•.
E. Engétröm, »Åldermansstämma och samlingsplatser» i Fataburen 1927.
Nord. museet. För årg. (4 hfn) kr. 10:—■.
—■ »Byalagen i Bara härad» i Bidrag till Bara härads beskrivning 1928. Lund,
Bara härads hembygdsförening. Kr. 3:— (för medl. kr. 2:—•).
Betänkande med förslag till lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed
jämförliga samfällda ägor och rättigheter avgivet 1 juni 1918. Norstedt.
1918.
HÄRADSTING OCH HÄRADSRÄTTER,
FOLKFRIHETENS VÄRN.
£ FORNTIDENlkgo de svenska små rikena, »landen», den senare
tidens landskap (jfr s. 268), skilda från varandra genom obebodda
skogar, sådana som Kolmården, Holaveden, Tyleskog, Tiveden.
De härad (i Svealand »hundare»), vari landen voro indelade,
hade också mot varandra skogbevuxna gränstrakter,
häradsallmänningar. Inom häradet lågo byar, också de inbäddade i
skogar, »byallmänningar». De som bodde i byarna tillhörde alla
samma ätt, tvister mellan dem avgjordes av ättdomstolen eller
bystämman, som dömde efter vad man tyckte kunde lämpa sig
för varje särskilt fall (jfr s. 275). Men om det uppstod tvist
mellan män, som tillhörde olika ätter? Om en sådan tvist
lämnades olöst, ledde den lätt till strid, dråp, blodshämnd och nya
dråp. Häradstinget skulle upprätthålla samhällsfriden. Där
möttes under bar himmel, ofta på ett berg eller en kulle, t. ex.
en stor ättehög, de fria männen under ledning av en anförare,
som de valt, en häradshövding, en bonde som de själva. Om en
man ansåg, att han förorättats av en annan, skulle han stämma
sin ovän till tinget. Om denne bestred, fick han samla ihop
bland sina vänner och grannar tolv män eller flera, som voro
villiga att tillsammans med honom gå ed på, att han var
oskyldig. De kallades edgärdsmän. Endast i vissa särskilda fall lät
man vittnen åberopa vad de sett eller hört. Ibland förekom
gudsdom: den tilltalade blev fri, om han oskadd kunde bära
glödande järn ett visst stycke. Häradshövdingen och menig-
2j6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
