- Project Runeberg -  Röster i Radio / 1933 /
287

(1932-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr. 8. 1933. Svensk självstyrelse. Internationella ekonomiska frågor - Svensk självstyrelse - IX. Generaldirektör Nils Wohlin: Den svenska bondeklassen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De ständiga, utmattande inbördesfejderna, de växande allmänna
pålagorna, stadsmannanäringarnas fastare organisation och
städernas starkare ställning i varuutbytet voro några av
huvudorsakerna. Alan bör även minnas silverprisets stegring
under det femtonde århundradet och jordbruksprodukternas
därav föranledda långvariga och svåra prisfall. Mot slutet av
medeltiden var allmogens ställning mera förtvivlad än någonsin.
Därom vittnade ej minst de blodiga bondeupproren i det
feodala Europa. Herrarna spelade krona och klave om landets
öden, men på djupet inom den svenska bondeklassen sjöd det
av förbittring och frihetslängtan.

Det första ståndet hade emellertid sin stora historiska
uppgift som nyskapare av de europeiska nationalstaterna. Även
Sveriges räddare och återupprättare var ju en uppländsk
adelsman. Under Vasaregenternas tid återvann bondeklassen i
Sverige någon del av sitt forna politiska inflytande. Något
folkstyre blev det visserligen icke. Men utan allmogens
bistånd hade riket icke kunnat hållas samman i påfrestningarna,
och storhetstidens kraftutveckling skedde i samverkan mellan
konungamakt, herremakt och folkmakt. I ekonomiskt avseende
torde bondeklassen under de sextonde och sjuttonde
århundradena hava långsamt återhämtat sig ur medeltidens elände. Väl
ökades inom byalagen trängseln och ägoblandningen,
utskyl-derna voro stora och krigens blodförluster enorma. Men det
var ju ett folkmaterial, som i ypperlighet sökte sin like.
Alltjämt fanns inom byalagen plats för åkerjordens utvidgning,
treskiftesbruket hade slagit igenom, sädespriserna och
boskapspriserna utvecklade sig i stort sett något gynnsammare.
Inom byarna och socknarna smiddes grunden allt fastare till
den kommunala självstyrelse, som kommit att betyda så mycket
i vår inre historia (jfr s. 273, 294).

Farligast för bondeklassen var under dessa sekler -—• sedan
kyrkans makt brutits och landbönderna på kyrkogodsen fått
kronoböndernas något säkrare ställning -—- ridderskapets och
adelns även i Sverige växande förläningar och jordbesittningar.
Ständigt nya storgods tillskapades genom utrivning av
bondgårdar och bondbyar och jordens sammanförande i större
komplex. Landbönderna under frälsegodsen förde en ytterligt hård
och otrygg tillvaro. Så långt som till den feodala livegenskapen
gick det icke. Men borggårdsrätten var ej okänd i Sverige,
hoveriskyldigheten följde med de danska provinsernas
erövring, landbondens prestationsskyldigheter voro tunga och han
kunde när som helst drivas från gård och grund. Drottning
Kristinas regering betecknade klimax i denna utveckling. Men

287

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:45:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rostrad/1933/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free