- Project Runeberg -  Röster i Radio / 1933 /
301

(1932-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr. 8. 1933. Svensk självstyrelse. Internationella ekonomiska frågor - Svensk självstyrelse - XIII. Professor Nils Herlitz: Borgerskapet i stadsförvaltning och riksdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1700-talen infördes i nästan alla städer —-, dels på allmänna
räddtugor, till vilka alla borgare ägde infinna sig. Därjämte
utvecklades för särskilda ändamål särskilda kommissioner m. m.:
drätéelkammare, fattigvårdékommiééio ner, o. s. v.

Det var en mångfald olikartade bestyr, som skulle ombesörjas
av magistrat och borgerskap, på grund av gammal sedvänja,
överhetens påbud eller frivilliga överenskommelser: det gällde
att organisera och
kontrollera näringslivet, förvalta
stadens jordar, ordna
byggnadsväsendet, brandskyddet och
gatuhållningen, anlägga och
underhålla hamnar, bryggor,
vågar och tullhus, sörja för
vård av de fattiga, bereda
inkvartering åt krigsfolk,
uppställa båtsmän till flottan och
mycket annat. Alla dessa
bestyr inneburo en avsevärd
tunga för borgerskapet, dels
i form av skatter, dels och
framför allt i form av
personligt arbete och
naturaprestationer. Vad nu för tiden
avlönade tjänstemän och
arbetare ombesörja, fingo i
gammal tid borgarna själva
bestyra. Den offentliga tjänsten var för dem en påtaglig
verklighet, som ständigt gjorde sig påmind i det dagliga livet.
Men med detta tvång var en vidsträckt frihet förbunden.
De kungliga fogdarna (se s. 270) försvunno, och endast i
ringa mån ingrepo landshövdingarna och andra myndigheter
i städernas styrelse. Rätten till självstyrelse -— som grundades
på de för varje stad gällande privilegierna •—• var en högt
skattad förmån, som vid flera tillfällen högtidligen bekräftades
av regeringsmakten.

Städerna utgjorde också ett stånd i riket, borgarståndet.
Magistrat och borgerskap valde riksdagsmän, dels ur magistratens,
dels ur borgerskapets krets. Borgmästarna intogo i ståndet alltid
en ledande ställning (en borgmästare i Stockholm var alltid dess
talman), men i senare tid (på 1700- och 1800-talen) spelade också
köpmännen en framträdande roll. Staden såg i sin riksdagsman
i första rummet ett ombud, som skulle sörja för goda resolutioner
på dess »besvär» och i övrigt bevaka dess intressen (mot kronan,

301

Johan Georgdéon Vegelin, kommerseråd,
talman i borgarståndet 1810.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:45:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rostrad/1933/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free