Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 9. September 1933 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skalden definitivt avgått med segern. Vår egen tid med dess
skrämmande arbetslöshet har givit det kraftigaste beviset för
riktigheten av Hesiodos’ lära om arbetets välsignelse och
arbetslöshetens olycka. Det gamla ordet om människornas liv, att
»när det som bäst varit har, har det möda och arbete varit»,
har förlorat det bittra vemod och den mörka misströstan, vari det
ursprungligen blev uttalat. Nu säges det med hopp och förtröstan.
VÄNSKAPENS LOV.
Att familjelivet i antiken ej alls spelade samma roll som
hos oss, berodde främst på kvinnans underordnade ställning.
Hon var en varelse av lägre kvalitet <—- Grekland stod
härutinnan på gränsen till Orienten. Men i stället kom
vänskapslivet att spela en så mycket större roll. Mellan kärleken och
vänskapen finns det ofta nog ett visst psykologiskt sammanhang
i så måtto, att där den förra är på väg att förvissna, utvecklas
den senare i så mycket rikare blomstring. Antiken ger oss det
bästa exemplet därpå. Kärleken mellan man och kvinna stod
lägre i kurs; men både i mytens och i verklighetens värld finna vi
prov på vänskapsförhållanden, som för alla tider stått som ideal.
I överensstämmelse därmed ha antikens tänkare ägnat
utomordentligt stor uppmärksamhet åt vänskapen och dess många
problem. Enstämmiga voro de lovord, som från alla håll
ägnades vänskapen, och alla voro ense därom, att den var solen,
som gav sitt ljus och sin värme åt livet. Lidelsefullt dryftas
dess problem. Varifrån har den uppstått, och vilket är dess
syfte? Beror vänskapen därpå, att människor äro varandra
lika eller olika? Söker man vinna den för att draga nytta därav?
Eller för det behag och den glädje, som ligger i vänskapen?
Eller kanske för att nå högre upp i dygd och fullkomlighet?
Av mera direkt praktisk natur äro vissa andra spörsmål.
Kan man ha flera vänner än en, och i så fall huru många? Bör
man vara uppriktig mot en vän, eller bör man ljuga honom till
behag? Allra allvarligast var en fråga, vars besvarande ofta nog
kunde få vittgående praktiska konsekvenser: äger man rätt att
till förmån för en vän överträda de allmänt erkända moralbuden?
Och så slutligen ett spörsmål: är vänskapen evig, eller kan och bör
den upplösas, och i så fall under vilka villkor och på vilket sätt?
Kanske finns det intet folk, hos vilket vänskapen stått så
högt och uppskattats så livligt som hos antikens greker och
romare. Det är vemodigt att tänka, att denna höjd säkerligen
har nåtts på bekostnad av något ännu högre och heligare:
familjeliv och äktenskaplig kärlek. CLaeö Lindékog.
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
