Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 9. September 1933 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES LOTS- OCH
FYRVÄSENDE.
V ART LANDS LOTS- OCH FYRVÄSENDE erhöll sin
statliga utformning under senare hälften av 1600-talet; långt
tidigare tala dock urkunderna om anordningar för lotsning och
om en primitiv fyrbelysning. Redan i de gamla lagarna från
medeltiden omtalas lotsar under benämningen »ledsagare», och
vi känna mycket väl till den från hanseförbundet sig härledande
styrmansföreningen i Kalmar, vars »styrmän» utförde
lots-ningar till och från de förnämsta sjöstäderna vid
Östersjökusten. Vi veta även att så tidigt som omkring 1220 danske
konungen Valdemar Seier lämnade staden Lubeck tillstånd att
uppföra en fyrbåk vid Falsterbo och att i Skåne hugga för
fyringen behövlig ved. Gustav Vasa utfärdade åtskilliga kloka
förordningar rörande lotsväsendet och utprickningen av
skärgårdsfarlederna; Karl IX anbefallde bl. a. uppförandet av en
båk på Vinga.
Utvecklingen av vårt lotsväsende kännetecknas av
uppkomsten efter hand längs våra kuster av ett mycket stort antal
lotsplatser, där lotsarna på egen bekostnad fingo anskaffa de
rodd-och segelbåtar, varmed de skulle möta lotssökande fartyg.
Ångans införande såsom drivkraft, segelskeppens gradvisa
försvinnande och fartygens tillväxt i storlek föranledde emellertid
indragning av många smärre lotsplatser och ökad effektivitet
Vinjettbilden: Söderarms lots- och fyrplats.
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
